En vecka utan alkohol

Låt mig bara klargöra en sak först: jag är inte och har aldrig varit alkoholist. Däremot har jag tidigare baserat mitt liv runt alkohol och alltid sett det som ett ”socialt måste”. Vilket jag nu inte längre gör. Att jag dessutom höll på att dö för några år sedan där alkohol var inblandat är väl, tycker jag iaf, en ganska god anledning till att hålla upp eller rent av sluta dricka. Men jag kan ha fel.

Om jag saknar att dricka? Faktiskt inte alls och jag undrar om jag ens någonsin egentligen tyckte att ölen smakade gott. Jo, kanske någon gång, men långt ifrån alla gånger. Om jag saknar att vara salongsberusad? Nej, inte det heller. Det går alldeles utmärkt att vara social utan alkohol också.

Den vanligaste frågan under veckan har varit varför, och jag fortsätter att svara, för att jag har fått nog av fulla idioter runt omkring mig. Sedan har jag också förstått att alkohol många gånger är en tröst, en napp, för väldigt många människor. Kanske också en bragd att hälla i sig så mycket som möjligt, ett slags mått på ens förträfflighet? Jag vet inte. Men för mig har det blivit lite tvärtom och som vanligt går jag mot strömmen, tycks det som.

Det som har varit överraskande är alla inom framförallt restaurangbranschen och som jobbar inom krogmiljön som har klappat mig på axeln och liksom berömt mig, att detta är en bra grej. Kanske de ser det som en omväxling att faktiskt kunna prata med någon som är nykter, som inte ställer till med bråk och dessutom sparar pengar till roligare saker? Jag vet inte, men jag ska ta reda på detta! Stödet har i alla fall varit massivt och jättevälkommet. Det känns som att detta var ett väldigt bra val som uppskattas. Det har varit förvånansvärt lätt att avstå.

Jag har också fått frågan om hur länge jag tänker dricka enbart Coca Cola Zero, kaffe och vatten på krogen, och det vet jag inte heller svaret på. Tills jag vill ha en öl igen, antar jag. Om det nu blir så. Men återigen, helnykterist blir jag nog aldrig. Tror jag inte iaf.
Samtidigt är det intressant att se hur människor i krogmiljö beter sig. Intressant och förfärande, vilket ger åtminstone mig ännu mer avsmak för att dricka. Men återigen, jag har inget emot folk som unnar sig något, men jag ser hela tiden allt fler människor som helt klart inte kan hantera alkoholen. Faktiskt ringde jag en kväll jourhavande präst för att prata om just detta och även de har märkt en ökning av gällande alkoholrelaterade incidenter i samhället och jag undrar direkt, vad är det folk vill fly ifrån?

Livet är hårt, mer eller mindre för oss alla. Alla stöter på problem förr eller senare, av mer eller mindre grad, men de flesta ser problemet samt lösningen och tar sig på något sätt förbi tråkigheterna och förhoppningsvis inser de att detta var en del av livet – nu går vi vidare! Det finns hjälp att få, bara man söker. Oavsett hur man gör det så är inte alkohol eller andra stimulantia, lösningen. Det handlar bara om vilja och karaktär att ta sig vidare. Vissa besitter den, andra inte. Det är bara så det är. Men livet är så oerhört mycket mer än att slösa pengar på en hopplös och destruktiv rutin. Alla får gärna dricka alkohol, bara de har lite koll och inte sårar sina medmänniskor på vägen.

Så jag fortsätter utan alkohol och jag trivs med det. Det känns som helt rätt på alla sätt och jag fortsätter tacka nej varje gång det bjuds. Av respekt inte bara för mig själv utan för alla omkring mig. Dock har jag insett att kaffe trots allt håller mig vaken på nätterna. För när jag skriver detta är klockan snart 5 på söndagsmorgonen…

en_USEnglish
sv_SESvenska en_USEnglish