Inlämningsuppgift 15: Mindre skärmsittande för oss alla

(debattartikel i dagstidning)

Saknar vi våra barn, våra partners och våra föräldrar? Eller är vi socialt avskärmade den större delen av dygnet och vi glömmer att vara människor?

Tekniken har verkligen gått framåt de senaste decennierna och den är fantastisk, men den kan också separera oss från de som vi älskar och ge oss sociala handikapp som kan ta år att läka. Enligt många forskare är bland de största problemen människors brist på empati orsakat av skärmar, något vi också kan läsa om vid olyckstillfällen då Räddningstjänsten förvånat ser människor runt omkring som inte ingriper och istället filmar och tar kort på olyckan. Teknik är fantastiskt hjälpsamt i så många lägen, men vi bör fråga oss om inte gränslandet mellan det virtuella och det verkliga livet har blivit alltför oklar. I en artikel på nyhetssajten Dagens Hälsa kan man läsa att forskare från Michigan State University enligt en omfattande undersökning kommit fram till att empatin i världen har sjunkit, vilket mycket väl skulle kunna förklaras av västvärldens stillasittande och asociala beteende.

Den mest sårbara gruppen i samhället är våra barn. Men när jag ser hur lättvindigt småbarnsföräldrar ger upp kampen om skärmtid kan jag inte bli annat än orolig, och ju äldre barnet blir desto mer skärmtid tycks det bli. Argumentet att barnet ”måste hänga med i utvecklingen” håller inte då fakta visar på vilka media unga vänder sig till. Enligt senaste Surfkollen som undersöker svenskarnas surfvanor ägnar vi i genomsnitt nästan 4 timmar varje dag till att surfa på mestadels nyheter, streama musik och sociala medier. Istället för ett hjälpmedel i bland annat studier har skärmar tagit över föräldrar och sköter numera större delen av barns uppfostran.

Även föräldrar borde dra ner på skärmsittandet. Ägna istället mer tid på att faktiskt umgås med barnen. Ta hjälp från någon som kan installera tidsbegränsande mjukvara på era barns mobiltelefoner och datorer och kräv att skolorna gör samma sak på plattorna de lånar ut till eleverna. Lägg tid och kärlek på att uppfostra en ung individ till att bli en självständig och stark människa för att se det bli så borde vara ett av livets största glädjeämnen.

Idag läser vi ofta artiklar om ungas stress, sömnproblem och bristande fysik. Det krävs inget geni för att se att skärmsittande är en stor tjuv i dramat. Människan har funnits i ungefär 200.000 år och varje doktor skulle säga samma sak, att kroppen är till för att röra på sig. Inte att sitta stilla, statiskt stirrande på en skärm flera timmar om dagen. Var skulle mänskligheten vara idag om vi i tidernas begynnelse omedelbart hade suttit ner, ihopkrupna över en skärm? Kroppen är ett komplext system som behöver underhållas i form av hälsosam mat, lagom mycket hjärngympa och rörelse.

Men hur har det kunnat bli såhär? Inte bara att människan är och har alltid varit en bekväm varelse, det handlar också om en miljardindustri som gärna skördar människors livskvalitét i utbyte mot nya modeller av diverse skärmar och ytterligare inkomster för företagen. Samtidigt som skaparna av diverse sociala media förbjuder sina barn att själva använda dem då de vet vilket beroende det kan bli. Det blå skenet som kommer från skärmar av olika slag ger hjärnan signaler att utsöndra signalsubstansen dopamin, vilket ger en belöningskänsla, vilken förstärks genom de sociala mediernas belöningssystem i form av likes, kommentarer och antal följare. Detta dopamin som enligt decenniers forskning har visat sig (Se Wikipedia) ha sammankopplingar med en rad patologiska tillstånd och sjukdomar, såsom Parkinsons, affektiva och psykotiska tillstånd, drogberoende, ADHD med mera. Skärmberoende har samma symptom som för drogberoende och alkoholism och detta finns idag överallt i västvärldens samhällen. Jag blir väldigt ledsen när jag läser, ser och hör hur våra barn faller offer för detta, samtidigt som skolorna ivrigt manar på dem att fortsätta sin digitala närvaro. Enligt en artikel på Karlavägen 31, ”Därför stänger allt fler ner sina sociala medier” är skärmar och sociala medier även en bidragande orsak till att demokratin i världen har försvagats, vilket såklart påverkar alla individer, vuxna som barn och tonåringar, i olika led. Vidare i samma artikel kan man även läsa att ”utvecklare på Facebook, Google, Youtube och Reddit ber om ursäkt för de monster de skapat”. Den amerikanska nättidningen Business Insider har rapporterat att tekniktoppar i Silicon Valley sedan flera år sänder sina barn att utbildas på skolor med förbud för mobiltelefoner och surfplattor. Vidare, i en artikel från juni 2018 skriver CNN på sin hemsida att flera samstämmiga forskningsstudier har visat att det har skett ett trendbrott i utvecklingen av IQ i västvärlden. Det har säkerställts att i flera skandinaviska länder har IQ fallit i yngre generationer. Med andra ord, i länder som har satsat hårt på teknikutveckling och onlineteknologi. Vem som helst kan med enkelhet förstå att alltför stor tilltro till skärmar, teknik i alla dess former och sociala medier är oerhört skadligt och att det finns starka skäl att oroa sig.

Det finns säkert de som invänder med att det beror på hur man använder tekniken, vilket är sant, men vi ska ha i åtanke att det enda de gratis sociala medierna, apparna och spelen vill är att vi ska ödsla så mycket tid som möjligt på deras plattformar. Man kan även förbättra bland annat sina språkkunskaper, sin reaktionsförmåga, sitt strategiska tänkande samt att skärmar också är en bra källa att ösa ur då man vill koppla av eller bara ha roligt. Men vilka liv lever vi, om vi ens kan kalla det så om vi ideligen letar efter nya bekräftelser och försakar våra barn? Kan vi stå till svars för detta i framtiden och hävda att det var rätt väg att gå?

Återigen, begränsa skärmsittandet för allas vårat bästa och våga vara sociala varelser igen. För hur ska mänskligheten någonsin kunna utvecklas och göra förändringar utan social kompetens och samarbete?

Visionären

en_USEnglish
sv_SESvenska en_USEnglish