Man kanske skulle köpa sig lite sex…?

För en tid sedan råkade mina ögon falla på en krönika, i Metro tror jag det var. Där skrev en kvinna om problematiken med sexhandel och hur illa allting var med det. Redan då skulle jag ha reagerat och skrivit tillbaka, men det gjorde jag inte.

Inte så att jag ångrar det, det hade inte spelat någon roll, men jag skulle ha varit nyfiken på hennes svar. För enligt henne var allt som har med sexhandel helt absurdt och alla som nyttjade det var sextokiga, perversa män som inte gjorde annat än förtryckte kvinnor. Det är där jag skulle ha protesterat.

För saken är den att riktigt så enkelt är det faktiskt inte. För inte ett ord eller ynkaste reflektion gjorde hon om alla de män och kvinnor som aldrig får uppleva intimiteten med det motsatta könet. Inte smekningar eller ens beröring, fastän det är så otroligt viktigt. De som aldrig blir sedda, de som blir ratade, ja ibland till och med förlöjliga gång på gång. Varför inte då göra nytta med nöje och ge någon som behöver pengar just det, och få värme, en smekning och kanske rentav sex tillbaka? Dessutom slipper man en massa krångel både före och efter. För att få må bra om ändå för en kort stund, dock till ett hutlöst pris och åtminstone få låtsas att man är värd lika mycket som alla andra ”normala” människor.

500 kr för en halvtimma. En kram, lite kel och massor av prat om allt mellan himmel och jord. En otänkbarhet för vissa, en mer eller mindre desperat lösning för andra mindre lyckligt lottade.

2 thoughts on “Man kanske skulle köpa sig lite sex…?”

  1. Bra skrivet! Någon gång allt för länge sedan vet jag att den diskussionen kom upp i medierna. Det var så länge sedan att jag nästan inte ens minns.

    • Tack. Ja, orsaken till att jag började fundera på detta ännu mer var för ett möte jag hade med en ung, arg man, samtidigt som jag ser på mig själv och hur hälsan har påverkats genom åren. ”Det är väl bara att krama någon” är ett argument som många ggr inte håller.

Comments are closed.

en_USEnglish
sv_SESvenska en_USEnglish