Många killar är som småhundar

En smått märklig rubrik, inte sant? Men det bästa med detta inlägg är att jag inte behöver källgranska. Eller kanske man borde säga, killgranska.

Alla hundägare vet vad jag menar, och även om ni inte har tänkt på det så ska jag strax påvisa hur rätt jag har. Möjligtvis att detta även gäller större hundar, men i huvudsak sällskapshundar modell mindre. I grund och botten handlar det om primitiva instinker, den starkastes överlevnad och parningsdanser. Kort förklaring är att människan i grunden fortfarande är ett djur, oavsett hur sofistikerade vi än kallar oss, då vi bevisligen fortfarande använder samma gamla ritualer för att finna en partner att jucka mot. Eller med.

För om vi ser på småhundar, och jag påpekar att de ska vara små för att skapa ett slags mental bild om hur vi människor gör idag, trots att vi egentligen är väldigt basala och löjligt enkla.

Småhundar försöker imponera. Antingen om det gäller en ny partner man möjligtvis kan para sig med eller en rival man måste blåsa upp sig mot och se hotfull ut för. Precis som människorna som gärna blåser upp sig, drar in magen och pyntar sig med allehanda saker såsom dyra smycken, fordon eller parfymer. Det senare är ganska märkligt då det enligt forskningen vore mer effektivt att bara lyfta på armhålan och vifta ut sin testosterondoft. Där har hundar en mer ekonomisk fördel då det är billigare att skälla lite och markera kvarteret med urin. Människor som gör det blir tyvärr oftare bötfällda och det brukar tyvärr inte imponera något vidare på det motsatta könet.

Gruppen är viktig och det är ledaren som bestämmer. Precis som hos hundar är det inom den manliga gruppen den som hörs mest som får en framträdande roll och oftast blir ledare. Om han dessutom är vältränad, utstöter gutturala rop på måfå, uppfyller de sterotypiska kännetecknen för en typisk man samt inte backar för att hävda sig, sin grupp eller revir, ja då blir han ledare per automatik. Det är också han som oftast har asociala problem inte ovanligtvis i form av våldsamma yttringar och promiskuösa utsvävningar, vilket också tycks locka honorna, trots att de ofta säger sig föredra det rakt motsatta. De skötsamma, trogna och känslomässigt stadiga blir oftast satta i skuggan av ”alfahannen” och blir oftast kvar där i hela sina liv tills de till slut ger upp om att finna en partner.
Med hundar gäller i stort sett samma sak. Den som bits och hörs mest, han vinner allt. Dock ska man ha i åtanke att dessa yttringar bör göras inom stark restriktion då alltför stora känslomässiga yttringar och revirtänk oftast slutar med avlivning. För manliga representanter ter sig detta i form av relationsproblem med myndigheter, övergripande problematiska levnadsförhållanden, missbruk i olika former, problemfylld bakgrund och slutligen ofta missbruksbeteenden av olika slag samt fängelsevistelse. Vilket i sin tur fortsätter att locka kvinnor då deras modersinstikter väcks och de ska ta hand om mannen, oavsett skick på honom.

En fördel med att vara hund är att man kan vifta på svansen offentligt, något ofta väcker förargelse om man gör som människa och som oftast slutar med polisanmälan. Detta är väldigt märkligt då vi trots allt är djur och det numera är populärt att tänka på naturen. Naturligt för hundar är också att uträtta sina behov i närmaste buske eller på en nära husknut, något som även det förargar omgivningen om man råkar vara människa. Likaså att gå offentligt utan byxor. Hundar är mer naturliga när de vill påkalla kvarterets uppmärksamhet och det gör de genom att skälla. När vi människor vill göra detsamma är det tyvärr ofta i samband med alkohol och gärna i grupp med andra homosapiens. En scen som även kan ha tråkiga resultat i form av slagsmål, skadegörelse och/eller kräkningar av alltför stor alkoholkonsumtion. Det enda som hundar egentligen borde akta sig för är mörk choklad, något som däremot är nyttigt för människan. Med andra ord, byt ut alkoholen mot mörk choklad istället och vi sparar därmed några miljarder av samhällets finanser.

Slutsats: hundar är många gånger mycket enklare att umgås med. De pratar inte i onödan, lever sina liv asketiskt och kräver inte så mycket. De äter, sover, gör sina behov och är inte så omständiga när det gäller att hitta en partner. Valpar här eller där spelar ingen roll, de har liksom fullgjort sin uppgift i livet. Människor kan ha pälsallergi men vem har hört talas om en hund som har hudallergi? Hundar är dessutom mysigare att gosa med och de har ingen skäggväxt att hålla efter varje dag eller stickiga ben.

Hundar/människan 1-0 och överlägsen seger alla kategorier.

en_USEnglish
sv_SESvenska en_USEnglish