…och ensammare blir vi…

En liten fundering jag har haft den senaste tiden: debatten om jämnställdhet har hållt på i massor av år nu och alla ska vara så duktiga och klara sig själva. Men om alla ska vara lika duktiga och självständiga och klara allt själv, vad händer då med att i en relation komplettera varandra? Kan faktumet att Sverige är världsmästare i ensamhushåll vara ett resultat av detta och hur ska man någonsin våga göra försök att träffa någon ny när anmälningarna duggar tätt över landet? Inte att man kanske skulle göra något dumt men det känns som att kvinnorna nu tar hämnd på alla sätt de kan för alla århundranden av förtryckande patriarkat så man vågar knappt säga hej längre. Som att syndabockarna blir dagens män som till syvene och sist ändå håller med om att jämlikhet är viktigt.

I helgen hände en sak på puben jag var på. Vakten och jag stod som vanligt och pratade vid bardisken när vi plötsligt hörde uppretade röster. Två kvinnor satt vid ett bord i sällskap med en ny bekantskap, en man, och en av kvinnorna tittade på vakten och halvskrek att han hade tafsat. Varken jag eller vakten hade klar uppsyn över vad som hade hänt men några sekunder senare var mannen utslängd på gatan.
Kanske var det så att han verkligen hade tafsat, vilket iofs inte hade förvånat mig, men egentligen stod ord mot ord och han åkte ut snabbare än kvickt. Vad säger att inte kvinnorna hade lurat honom på något sätt och kört med en snabb lögn bara för att få ut honom utan chans att förklara situationen? Häng mig högt men jag tror knappast alla kvinnor är helgon.

En annan grej jag har funderat på, hur kommer det sig att de flesta kvinnor säger sig vilja ha en man att prata med och som har humor när de egentligen vill ha någon wild n crazy. Ju närmare hustrumisshandlare desto bättre tycks vara vad som gäller i vissa fall. Med andra ord, de som är ordentliga, skötsamma och som skulle älska att ha en familj, de är bara för j-vla tråkiga? Än värre, de som är blyga men som har fullt sunda värderingar har numera inte en chans. De vågar ju inte.

Nä jag fattar inte detta och har tagit en fullständig paus när det gäller kvinnor. Har ingen lust. Ingen ork att krångla med förhållande där man ska tjafsa om ditt och datt och orka kompromissa och faktiskt är det fler som tänker så. Jag har själv tre andra män i min direkta omgivning som har försökt och försökt, blivit ordentligt brända och nu helt enkelt gett upp. Jättetrevliga, smarta, med bra värderingar och planer för livet. Dock ensamma, vilket oftast är den värsta plågan.
Men som sagt, det är kanske priset man får betala?
För mig känns det helt jäkla okej.
Så jäkla okej.

För den som känner sig ensam men som inte vill ha en relation utöver vänskap: det finns en jättebra grupp på Facebook vid namn Ensamma vänner – ej en dejtinggrupp (endast för människor boende i Norden där det anordnas träffar av olika slag, utöver Sverige. Rekommenderas varmt!

en_USEnglish
sv_SESvenska en_USEnglish