Vad var det jag sa…?

Vi är bara boskap. Djur, hållna i tyglar av orsaker vi blivit programmerade att tro är okej. Men i själva verket är vi styrda och kontrollerade och desorienterade från saker i livet som verkligen betyder något. Som har ett värde. För om man tänker efter, vad är sant och genuint? På den frågan finns det många svar men ett är, att vi är människor, med allt vad det innebär. Men vad i dagens samhälle ber oss att se inom oss själva, att sitta ned o prata, diskutera, om gemensamma mål och värderingar? Vad i dagens samhälle säger åt oss att blicka inåt oss själva och ber oss känna efter, vad är det vi egentligen vill ha ut av livet? För om man ser omkring oss i våra liv, hur mycket handlar egentligen om att bara distrahera oss från verkligheten? Här och nu.

Vi har riktad reklam i alla våra skärmar och via posten. Vi har maskiner runt omkring oss som skriker ut för att roa oss och distrahera oss. Vi blir påverkade av alla mediakanaler, ja rent av hjärntvättade, för att få oss att tro att vi behöver köpa än det ena, än det andra. Att vi behöver resa bort, att vi behöver ha det senaste tygstycket eller det senaste spelet på den senaste spelkonsollen. Att vi behöver skärma av oss istället för att helt enkelt prata med varandra för att förstå. För att distrahera oss, fördumma oss att bli precis som alla andra: duktiga små arbetare som inte ifrågasätter överheten. När ett fåtal människor i världen har alla möjligheter att påverka arbetarna och utnyttja de fattiga är det inte svårt att förstå. Att allt är planerat. För när massorna slåss mot varandra finns det pengar att tjäna. Då finns det ingen motvikt för dem att räkna med. För vi är splittrade. För det är så de vill ha det.

en_USEnglish
sv_SESvenska en_USEnglish