Du skall hata din nästa – del 1.

Näthat. Elaka kommentarer. Anonyma avsändare. Dessa saker är välbekanta saker åtminstone för en bloggare. Är du dessutom kvinna och kändis, ja då är det garanterat.

Men även manliga kändisar kan drabbas. Som Marcus Birro. Jag gillade honom förut och fick väl upp ögonen då Alex Schulman var ajabaja-dum mot honom via sin egen blogg. Sedan insåg jag att det troligtvis var ett samspel, Marcus och Alex emellan, för att göra Birro mer känd. Kanske har jag fel men Birro spelade verkligen på det där och alla skulle tycka synd om honom. Som sagt, jag kan ha fel. Och jag avskyr fortfarande Alex Schulman.

Men nu är herr Birro i blåsväder igen, eller var om man ska vara korrekt. Han åkte ju på däng på Twitter nu, stackaren, och jag får erkänna att jag känner med honom lite. Näthat och anonyma kommentarer är inte vidare kul.

En väldigt intressant artikel om näthat finner man på expressen.se som bland annat beskriver hur olika kändisar har stängt ner sina bloggar då de har tagit åt sig av de elaka kommentarerna. Det är synd att det ska vara så för då vinner ju antagonisterna. Men i artikeln finner man även förklaringar på varför människor kommenterar sådär och hur man ska låta bli att ta åt sig för mycket utan se mer distansierat på det.

Men kanske är det så att om man värdesätter ord så högt som vi bloggare gör, då är man också mer sårbar för dem. Även om kommentatorn inte är fullt medveten om vilken kraft ord kan ha. Kanske det bara är jag som inbillar mig men jag tror att ordkunniga människor också är både kultiverade, känsliga och kreativa människor med ordens hjälp öppnar sina hjärtan och känslor för allmän beskådan. Detta innebär att sänka sin sköld och blotta sin mänsklighet och därmed är man också sårbar. Men kanske jag har fel, det är bara som jag själv känner. Som Birro själv uttrycker sig, att stanna kvar bland bloggarna är således att acceptera att bli påhoppad, och visst har han rätt. Man öppnar ju många gånger både sitt hjärta och sina innersta funderingar och då kan det göra ont att bli påhoppad.

Petra Mede är även hon, utsatt.

När jag läser att det bara är cirka fem procent av läsarna på nätet som kommenterar plus att de mest aggressiva kommentarerna är från unga män, så stärker det mig bara ännu mer. Det ­visar precis det jag anade. De korkade är i minoritet.

Nu blev jag iofs nyfiken och jag undrar vartifrån hon har fått de siffrorna, men det spelar ingen roll. Jag gissar att Petra är jättego innerst inne även om jag inte gillar hennes skrikiga image. Men innerst inne tror jag faktiskt att hon är en vanlig människa, precis som du och jag, med känslor, tankar, förhoppningar, önsningar och framförallt hjärta.

Enligt Lars Jalmert, mansforskare vid Stockholms universitet, är den typiske näthataren unga män och dess grupp är väldigt liten som har en rädsla; att deras maktposition tas ifrån dem. Nu pratar vi ren psykologi och enligt Jalmert handlar det om att de unga, arga männen upplever att deras självbild tas ifrån dem och därför intar en roll som offer. Med andra ord är det väldigt synd om dem då de i sin anonymitet slänger ur sig provocerande ord och meningar som de i riktiga livet förtrycker och inte har mod nog att uttala.

Julia Skott, krönikör, som jag för övrigt tycker är en grymt bra sådan, ger ett tips om hur man tacklar näthatet:

”samla de värsta påhoppen, blogga dem och sedan skratta åt det”

Och visst är det så, att allt man kan göra är att skratta åt fånarna. De stackars unga män som inte är trygga i sin könsroll och känner sig hotade av framstående, intelligenta och starka kvinnor. Det verkar som att de inte har stake nog att yttra sig med vare sig e-mailadress eller nick name eller något annat som styrker deras identitet, så vi får anta att dess styrka ligger i att inte stå för vad de tycker.

Själv har jag inga större problem med näthat eller elaka kommentarer. Visst dyker de upp men då tar jag mig en funderare varför personen tycker så och brukar kunna lösa det genom ömsesidigt förstående. Dock tycker jag det är lite synd att jag inte är kvinna för då hade jag kunnat trösta mig med att de känner sig hotade av mig, som stark individ.

Sammanfattning: Elaka och anonyma kommentarer kommer från svaga, arga, unga män som känner sig hotade av starka kvinnor och som troligtvis behöver åtminstone en Porsche som penisförlängare.

Så var det med den saken – kanske de har en slak en?! 😉

Bilder från pi-news.net och cartoonstock.com
en_USEnglish
sv_SESvenska en_USEnglish