Världens bästa hobby

Jag är en bloggaholic. Det är lika bra att erkänna det, men det är klart, ni har nog redan förstått det! Och visst är det en hobby, åtminstone för mig, även om jag har skurit ner på bloggandet en hel del sedan jag startade 26 januari 2009. En lång period skrev jag 5-7 inlägg om dagen men insåg till slut att det blev för tidskrävande och faktiskt smått stressande, så jag skar ner på skrivandet. Men över lag är jag ganska stolt över mig själv. Ända sedan starten har jag skrivit något varenda dag, utom tre! Så smått kan man ju undra hur många kilometer det har blivit.

Genom bloggandet har jag lärt mig att det finns inte vitt och svart i olika ämnen och tack vare mina läsare har jag fått se så många andra nyanser. Jag har lärt mig massor av nya saker, alltid fått skratta, bry mig om eller lärt mig att klicka bort sådant jag inte tyckt om, istället för att gå i närkamp och diskutera i evighet sådant som ändå inte kan besvaras genom ett enkelt ja eller nej. Jag har även lärt mig att begrunda saker ur andra perspektiv och utvecklat min vokabulär, något som jag har nytta av i övriga livet.

Sedan har man ju fått dela vardagen, sorg, smärta, tårar, skratt, kärlek och hat genom alla de som jag har fått läsa hos. De människor som jag har tyckt om och de som jag tyckt mindre om. En del har blivit absoluta favoriter medan andra har kommit och gått men ändå lämnat sina spår hos mig, som har lärt mig något ovärderligt om livet. Ord kan vara väldigt möktiga på det sättet då de klamrar sig fast i ens sinne, blir kvar och växer till något kraftfullt och användbart.

Ibland träffar jag människor som inte alls förstår varför man ska blogga. Då berättar jag allt som bloggandet har gett mig och vilken lättnad det kan vara att få saker och ting skrivna och kanske ibland få oväntad hjälp från läsande människor som orkar bry sig. Det tycks för mig som att vi ordnördar har ganska stora hjärtan och empati samtidigt som vi delar intresset för att skriva. Vi har detta som en oas, ett slags vilorum för våra skapande själar, där vi kan träffa likasinnade, och det känns bara bra.

Självklart är inte någonting perfekt och då tänker jag på strul med tekniken eller elaka kommentarer, men tillsammans tar vi oss igenom sådant. När någon på vår favoritlista blir trakasserad hjälps vi åt. Ibland blir debatterna heta och väldigt komplicerade, men vi hjälps åt att stödja varandra genom att kommentera med några välmenande ord och nästa dag fortsätter vi vårt korståg för det skrivna ordets bevarande.

Kort sagt; alla borde pröva på att blogga. Att ge det en chans även om text kan verka tråkigt ibland. Men om det är ens egna tankar, funderingar, värderingar – ja, då kanske det rent av blir något riktigt bra. Vem vet om nästa Nobelpristagare i skönlitteratur gör sin debut i bloggvärlden och du har äran att ha honom eller henne på din favoritlista?

Det kan ju till o med vara du 🙂

Bilder från www.spreadshirt.com och www.forumtraiani.de

en_USEnglish
sv_SESvenska en_USEnglish