Diabetes

Jag har haft diabetes sedan jag var 2½ år, alltså 1977.

Egentligen borde jag ha full koll på allt som har med diabetes att göra, men det har jag inte. Dels för att det hela tiden tillkommer nya forskningsresultat och nya hjälpmedel och det är ju spännande. De nya sensorerna är rentav fantastiska och jag är oerhört tacksam för all hjälp jag har fått från sjukvården i Borås.

Jag brukade säga att jag inte var ett bra exempel att följa då jag under min tonår fuskade en hel del med både insulin och tester, vilket till slut gav ett antal senkomplikationer. Den största smällen fick jag ta i januari 2008 då jag hamnade på sjukhus och låg uttorkad, i koma, i två dagar, hade syrgas under näsan och bevakning dygnet runt. Med andra ord var jag nära döden och nu i eftertanke var det nog ett slags inaktivt självmord. Efter den händelsen har jag skött mig mycket bättre, dock inte perfekt, men jag jobbar på det varje dag och försöker få mig själv fungerande, så gott det nu någonsin går. Jag går sedan 2014 med käpp och ser det som en snygg karaktärsdetalj.

Min diabetes typ 1 är idag inget egentligt hinder och jag försöker utmana mig själv på olika sätt. År 2016 ställde jag upp i motionsloppet Kretsloppet med rullstol och hamnade på 45:e plats av över 200 startande. Under 2017 uppförde jag en stand-up-show med tema Diabetes, vilket var väldigt uppskattat och efteråt fick jag förfrågningar om att uppträda. Samma år åkte jag ensam till Estland, bara för att komma iväg lite och vara nära mina rötter. Härligt med lite omväxling!
Under 2018 planerar jag att hoppa tandem med fallskärm från Vårgårda Flygfält. Utöver detta hoppas jag också att få min bok utgiven, vilket kommer bli en lektion i om att diabetes inte behöver vara världens ände.

Det finns inga hinder, bara möjligheter!

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

sv_SESvenska
en_USEnglish sv_SESvenska