Dikt på Mors dags

EN MOR av Siv Andersson En mor finns med från början som källan till ditt liv. Med kärleksfulla blickar hon följer varje kliv. Sen livets första måltid har hon bjudit dig att smaka. Hon ger dig av sin omsorg utan krav att få tillbaka. Hon tas så lätt för given som lindring av besvär. Och … Läs mer

Du & jag (dikt)

När lugnet lägger sig.När folket tystnar.Finner vi ro hos varann.Delar dagen och berättar.En puss på kinden.Hur var din dag? 2006-03-03

Lite poesi

Det var länge sedan jag lade ut lite poesi så, tja, det är väl dags nu Blunda en stund och bara existera. Håll min hand och följ med i mina tankar. Kura ihop med någon du håller kär. I en skyddande kokong. Låt tiden strömma förbi utanför medan vi läker våra sår. Vetandes vi är … Läs mer

Den poetiska symfonin

Tack du poetiska symfoni för den du är för mig. En gäckande dans bland skuggor så svarta. En blixt på nattsvart himmel. Ett lyckorus som virvlar i magen så skönt. Det är vad du är för mig du poetiska symfoni. Ett gudarnas opus och själarnas enigma. Du och det här blir det ultimata. För mig.

Söndag, en favoritdag.

Tystnad. Totalt tystnad. I flera dagar har jag väntat på denna söndag för jag har längtat efter den sista promenaden med hunden, sent på natten till måndagen. Den högtrafikerade vägen är totalt tom, helgens alla fester spelar inte längre någon musik, grannarna ligger i en hög någonstans och jäser efter helgens goda måltider med stora, … Läs mer

Jag ser dig fortfarande (dikt)

Det var svårt att sova inatt, eller rättare sagt, jag kunde inte sova alls. Gamla (dåliga) minnen gjorde sig påminda och fram åkte diktblocket för att försöka sätta ord på det. Såhär blev resultatet…  Din gloria hamnade på sned när du kallt satte dolken i min rygg. Med frågande blick jag släppte din hand och … Läs mer

Uppväxtens demens

Berusad. Av mitt livs kvalfyllda demoner. Längtan. Efter något jag trodde var dött. Glädje. Över något jag inte trodde fanns. Vad sa hon? Vad sa jag? Vi delar så mycket men ändå har vi världar emellan. Det tar tid…. …att läka… …att inse… …att veta… Dock är tid allt jag har. Jag fryser nu men … Läs mer

En 10 år gammal dikt

Varför blöder mitt hjärta, varför skriker min själ? Att hela min kropp lider, till det finns 1000 skäl. Döda mig du som har förstånd & makt. “Mig kvittar det lika” har många sagt. Döda mig du som verkligen vill och kan. “Ingen förlust” – den frasen är sann. Frossa i min sorg och strö salt … Läs mer

Krossad igen

Slaget är förlorat. Ruset är över och bägarna tömda. Det är dags att vända åter till det känslokalla land som jag kallar mitt hjärta. Apati och tomhet är välkända besökare där de våldför sig på mitt innersta. De törnbuskar jag förr snavade i finns fortfarande kvar. Smärtan är bekant i inkörda hjulspår. Så många löften … Läs mer

Ditt mörker faller på mig

Du gör mig glad när du är energisk, glad och intresserad. När du frågar, skrattar och flirtar då är du som bäst. Då känns det fint att vara jag och dela all min tid med dig. Sedan finns ju även det som kallas verkligheten. När du måste slösa energi på något du egentligen inte tycker … Läs mer

Tiden läker?

När ska du dra åt h-vete? När ska du dra dina söta öron åt dig? När ska du lämna mig att kvävas i mina egna ord om kärlek? Den hunger, passion och starka låga så kvävd under decennier kanske kan leva igen. Det hat som bodde i mig, rämnar Den misstro jag hade i mig, … Läs mer

På andra sidan asfalten

Det är en fin kväll i Ingenmansland. Vi går på varsin sida av den breda vägen. Jag sneglar försiktigt på dig där du hastar vidare. Du ser mig förstås inte. Vart är du på väg och varför har du så bråttom min vän? Skyndar du till ännu en ensam kväll med endast teven som sällskap? … Läs mer

Kom och drunkna med mig

Desperationens näve knyter sig i mitt bröst och kramar mitt hjärta totalt obarmhärtigt. Utan nåd stöter den sitt glödheta järn rakt igenom och låter mig våndas i uppgivelsens heta flammor. Rädd för depressionen men jag vet att jag är där, om så bara ibland. Jag kallar den något annat för jag ljuger för mig själv. … Läs mer

Satan i kostym

Där går han Ständigt trampandes i öknen av betong Ständigt framåt, ihärdigt med blicken fokuserad Han har ett mål som stavas EGO och han vet hur man gör Ständigt framåt med skygglapparna på Satan i kostym vet att han har makten att styra I sin skyddade värld full av glänsande bilar och viktiga möten Men … Läs mer

Tack du originella människa

Jag ljuger inte. Nästan aldrig. Men när det händer så kanske jag har god anledning? Eller så bryr jag mig inte. Ja, så är det nog. När jag ljuger så vet jag att egentligen spelar det ingen roll vad jag säger. Vad jag tycker. Vad jag tycker. Vad jag tycker. Vad jag tänker. Är du … Läs mer