Om inte sanning duger finns inte mycket mer att säga.

De senaste veckorna har jag envist försökt skapa en debatt för att sanningen ska komma fram. Men oavsett vad man påtalar, bevisar och framlägger händer absolut ingenting och det känns väldigt sorgligt att rädsla ska styra istället för gedigen forskning och fakta. Jag har studerat varje dag och ofta nätter också i nu 7 veckor i sträck och har försökt att presentera mina fynd här så lättförståeligt som möjligt. Men till vilken nytta? Det tar åtskilliga timmar att hitta fakta, att källgranska och att slutligen redigera allting men jag frågar mig om det är värt allt arbete.

Hade det handlat om pengar hade jag lagt ner denna blogg för länge sedan för jag tjänar inte en krona på allt jag har skrivit. Det har jag aldrig gjort och jag brukar säga att visst är det möjligt, men jag vill å andra sidan inte sälja min själ till kommersialismen. Till viss del har jag fortsatt i alla år för att jag vill lämna någonting efter mig, om än det måhända bli en digital skapelse. Jag har även drömt om att ha ett forum där det fria ordet alltid skulle finnas i fokus och med debatter om allt mellan olika människor ur samhällets alla skikt. Det hade kunnat handla om likes, kommentarer, delningar och antal besökare – allting det går förhållandevis bra för att vara en blogg utan sociala medier – men så är det inte heller även om det absolut hade hjälpt, men jag antar att det hela handlar om bristen på bekräftelse att någon faktiskt läser. Statistik i all ära men det är synnerligen själlöst.

Med andra ord funderar jag allvarligt på bloggens fortlevnad. En god vän till mig tycker att jag borde starta en vlogg och helt enkelt gör videoklipp om vad jag brukar prata om. Ja, kanske det. Det är ju ett mer lättsmält media i dessa stressade tider. Men jag funderar på om jag ska fortsätta betala för denna adress eller helt enkelt ta allting och flytta det till en gratis plattform. För det känns som att jag bara pratar med mig själv och utan bekräftelse på något sätt dör till slut kreativiteten. Jag har förvisso många bra idéer kvar men varför ska jag ödsla dem här? På ett tomt medium. Kanske jag startar en engelskspråkig kanal, blogg eller vad som helst, då debatter fortfarande hålls överallt, förutom i Sverige där alla är som tysta möss som inte vågar säga sin mening. Tja, vem vet? Hur som helst känns det som att jag och mitt skrivande har gjort sitt. Jag har fått många tecken de senaste åren att jag tydligen är helt ovärdig att vara i kontakt med så att stänga ner detta vore helt i min linje att isolera mig ännu mer. Dessutom har jag det senaste året skaffat allt fler ovänner eftersom människor tycks vara känsliga mot de som vågar tycka något alls. Det gör inte så mycket, det är mer intressant ur en socialpsykiatrisk synpunkt. Nåväl. Egentligen frågar jag mig själv varför jag ens skriver det här? För detta spelar inte heller någon egentlig roll.

Vi får se hur det blir. Med sanningen och med vår värld som just nu nedmonteras framför våra ögon. Jag har inte bråttom till ett beslut och föredrar att fundera lite till. Till skillnad mot den större delen av detta skeva samhälle.

På återseende.

140920cookie-checkOm inte sanning duger finns inte mycket mer att säga.