Attackerad på jobbet

Jepp, det var en ny erfarenhet, kan man säga, att bli verbalt attackerad på jobbet. Men inte oväntat.

Jag ska inte dra för stora växlar på detta men det var en intressant händelse värd att nämna. Att hamna i konflikt brukar inte hända mig så ofta men som sagt, idag hände det.
Efter morgonkaffet i personalens fikarum började jag ta mig till min arbetsplats varpå någon skyndade ikapp mig och vi stannade av en händelse precis inom hörhåll för en kollega som var upptagen med morgonens bestyr. Med andra ord, person B hörde hela konversationen och person A ville säkerställa att jag hade sagt att jag vill inte ta “vaccinet”. Jag svarade att inte som statistiken över allvarliga/livshotande biverkningar ser ut nu och att jag vill vänta så länge som möjligt samt ha en ordentlig diskussion med min läkare.

Jag märkte hela tiden att person A var rastlös, ja rent av irriterad. Därpå följde en rad snabba frågor som jag fick men som jag knappt fick svara på eftersom person A hela tiden avbröt mig. Jag höjde aldrig rösten men förklarade så sansat jag kunde att jag hade lagt ner närmare en veckas studier om ämnet och hann i alla fall nämna att väldigt många experter har uttalat sig om riskerna med att injicera sig med något som ännu är experimentellt.

(Amerikanska FDA har ännu inte godkänt “vaccinerna” men anledningen till att Läkemedelsverket i Sverige har gjort det är att beslut om nya vacciner oftast tas centralt i EU.)

Hur som helst, konversationen blev ganska kort och det enda motargument jag fick var att jag fick svaren jag hela tiden velat ha. Vad det nu kan betyda? Sedan hastade person A irriterat vidare och jag kände att denna diskussionen inte bara var helt onödig utan också kort och ensidig för ett så viktigt ämne. Men jag lät A gå.

Så min undran är, efter viss självrannsakan, om person As uttalande vore korrekt – hur tänkte jag från första början och vad ledde mig in i mitt beslut? Jag minns tydligt att jag var väldigt tveksam och flackade mellan JA och NEJ så till den grad att jag blev irriterad på mig själv och beslutade mig för att gräva själv och samtidigt vara källkritisk, så gott jag kunde. Att bli stucken med nål är inget problem. Med mina 43 år som diabetiker har jag inga problem med nålar, det kan jag lova, så det kan inte vara orsaken till mitt beslut.
Jag “vände på stenar” dag och natt i en hel vecka, samtidigt som jag också till min besvikelse insåg att de media jag förr hade litat på uppenbarligen ljög om ett antal saker. Eller ljög kanske är fel. De kanske är bekväma av sig och litar på andra media utan att själva ta reda på fakta. Hur som helst, ett sådant förfarande kan jag inte acceptera, att helt blint tro på någon eller något mediahus, bara för att det är bekvämt att bli serverad all information du tror att du behöver. Det är likadant när det är valår då jag gräver ner mig fullständigt i jämförelser mellan de olika partiernas ståndpunkter, en process som brukar ta åtminstone en dag Men det kanske inte duger det heller?
Jag brukar inte följa svenska media, dels för att så mycket är oviktigt och ganska värdelöst men också alltid dystert. Däremot såg jag Vetenskapens Värld om “Vaccinerna och mutationerna” men i ärlighetens namn tyckte jag att de utelämnade väldigt mycket frågor som jag gärna hade vetat mer om. Med andra ord, det hjälpte mig inte mycket. Eller alls.
Jag gick också in i grävandet med förtroende för svenska mediahus, jag är inte anti vaccin (om det ÄR ett vaccin som har testats ordentligt) och jag litar på våra forskare och sjukvård. Så jag tycker nog att person As påstående var helt ogrundat, speciellt med tanke på att jag inte ens fick frågor om ovanstående.

Hur som helst, jag tycker bara att allting har skötts alldeles för snabbt, nästan i panik. Detta med oerhört destruktiva resultat för stora delar av världen. Det har inte varit någon debatt och det faktum att välrenommerade och stora namn med decennier inom branschen helt plötsligt bedöms som konspirationsteoretiker håller inte som argument i min värld. Jag pekar inte finger någonstans men det är alltför mycket i hela sammanhanget som helt enkelt inte stämmer för att jag med min hälsostatus ska kunna mig säker vid en “vaccination”. Tids nog, om statistiken backar upp det, tar jag gärna “vaccinet” (vilket det nu än blir) men jag vägrar styras av rädsla och mediernas svarta budskap.

Nåja, nog sagt om detta nu men det var faktiskt både intressant och lite kul på något bisarrt sätt att bli attackerad på det viset. Jag tar gärna debatten såvida den är schysst och med objektivitet i sikte. För detta lär inte vara enda gången detta kommer ske då ämnet är oerhört hett, men jag känner att jag har ett starkt underlag att vila mig mot.

138700cookie-checkAttackerad på jobbet

2 tankar på “Attackerad på jobbet”

  1. Det är som du säger ett hett ämne. För min del var det ingen tvekan, jag känner att jag på något sätt kan slappna av redan efter första sprutan, inte att jag är mer slarvig med restriktionerna, men ändå. Men en person i min närhet finns tveksamheter om att vaccinera sig i nuläget utan att först konsultera läkare. Det måste man givetvis respektera.

    • Ja det tycker jag absolut. Låt oss inte bli som staterna där de blir både verbalt och fysiskt påhoppade. Det känns lite som att folk har glömt bort innebörden av att leva i en demokrati samtidigt som det vävs ihop med ego-samhället där bara min åsikt får höras – allt annat är oacceptabelt.
      Tyvärr får man numera gå in med förutsättningen att alla andra troligtvis är helt omöjliga att diskutera med. Undrar om vi delvis har lärt oss detta fenomen genom alla de otaliga politiska debatterna som i amerikansk stil ska vara rejält brutal och hård. Om detta är en föredömlig modell kan man ju fundera på.

Kommentarer är stängda.