Det är skönt att bry sig allt mindre

Den vita riddarens dagar är över och vem orkar bry sig? Inte jag i alla fall, det slutade jag med för ett tag sedan vilket har medfört att jag mår avsevärt mycket bättre. Dessutom har jag lyckats gå i celibat.

För dagens samhälle är oerhört ego-centrerat där omedelbar tillfredsställelse är normen.

Det är sällsynt att människor idag tar sig tid att läsa till exempel en blogg, och jag förstår dem fullt ut. Vem orkar med all information som vi dagligen bombas med? I ett samhälle där alla med en kamera och mikrofon kan kalla sig för influencer eller youtuber. Som om alla skulle ha något vettigt att tillföra mänskligheten? Tillåt mig att tvivla. För att vara ärliga, det finns en hel del oväsentligt skit där ute på nätet och hälften vore tillräckligt.

Det är delvis en anledning till att jag knappt skriver längre. För vem orkar bry sig?

Möjligtvis att jag har en och annan åsikt som kan vara tänkvärd, men det är ju också så att om man inte har sålt sig till marknadskrafterna så står man sig ganska slätt då man inte har varken ekonomi och marknadsföring tillräckligt för att nå ut till massorna. Det är därför detta aldrig kommer att bli en stor och känd blogg, för jag vägrar att vara med i den soppan – och det är jag fullständigt nöjd med.

Hur som helst, jag har slutat bry mig. Detta kanske är en naturlig reaktion då läget under pandemin är som det är och som flertalet medier har skrivit om, allt fler som blir depressiva och håglösa. Samma för mig, men inte hopplöst. Jag är van att vara ensam och knappt ha något att pyssla med, eller med någon alls eftersom alla är livrädda för att vara sociala, med eller utan pandemi. Så jag lever väldigt ensamt och nöjer mig med det. Det är okej. För det är ännu en sak jag har slutat bry mig om, människor. Det är delvis därför jag raderade alla utom ett konto på sociala medier. För vad ska man med det när ingen ändå kommunicerar eller vill ses? För det lovas hit och dit och förhoppningar skapas, vilket sedan raseras, vilket då gör det lättare att strunta i allt sådant och gå sin egen väg. Initierar du en fika någon dag så tar jag både det och dig med en nypa salt, tills du bevisar att du verkligen håller vad du lovar eller säger. Vilket oerhört få människor gör och det enda rätta man kan göra är att sluta bry sig. Jag har alltid tagit det med stort allvar att alltid hålla vad jag lovar, oavsett hur jag mår, men det beror också på vem jag lovar det till. Är du trovärdig och har visat att du håller löften, då kan du räkna med mig. Lösa kontakter tar jag som sagt med en nypa salt.

Hur går det med kärleken då?

Även där nobbar jag totalt. Tack vare Joker och hans kanal Better Bachelor har jag förstått hur spelet går till, hur ofördelaktigt en relation för en man är och jag förstår nu att tvåsamhet eller parförhållanden tillhör det förflutna. Det är historia. Visst har jag haft chanser att inleda relationer men jag har nobbat allihopa direkt, för att det är ingen idé. Det är för mycket jobb och chansningar med oerhört stor risk att allt faller samman så jag föredrar att inte försöka. Istället bygger jag på mig själv, på olika sätt, för den enda jag kan lita på är mig själv. Hälsan har blivit bättre, mina rutiner fungerar bra, jag är gladare och ekonomiskt går det riktigt bra. För att jag inte har någon annan människa inblandad. Den enda som kan göra skillnad i ditt liv är dig själv och det är ju sant. Kvinnor kan man fortfarande njuta av på olika sätt men bara kortsiktigt och att tänka sig en framtid ihop med någon annan har jag lagt på hyllan. Händer det så må det vara hänt men då får hon bevisa sig först, vilket oerhört få gör numera. Borta är den tiden då kvinnor kunde vara feminima och män maskulina vilket också har förvirrat båda könen och som sagt, nu är det för komplicerat och riskabelt att inleda långtidsförhållanden att det är bättre och lönsammare att inte bry sig om sådant alls. Allt ska vara jämlikt säger de men är det verkligen så? Är det inte något som bör debatteras när statistiken tydligt visar att 70% av suicidalfallen i Sverige begås av män? Är det verkligen rättvist att kvinnor till största delen får vårdnaden av barnen vid skiljsmässor? Varför fördummas män i media för deras fetma när kvinnor istället hyllas? Det finns så många frågor att debattera men återigen, vem orkar bry sig? Det är alldeles för komplext att utreda så det är bättre att lägga det på hyllan, leva ensam och må bra.

Jag har mycket att tacka Joker för.

Dessutom är vi ganska lika. Han, liksom jag, var riddaren i nöden som fick sitt hjärta krossat en gång för mycket, fick nog och gick mgtow. #MGTOW är en folkrörelse som har ökat explosionsartat och trots att vissa försöker svartmåla den måste jag säga att den är både logisk och sund. I samma mening som mgtow brukar det nämnas ord som “manosfär” och “toxisk maskulinitet” men jag motsäger det senare. Att kväva sina känslor, bita ihop och gå vidare är inte sunt, vilket vi också talar om, att behöver du tala ut så gör det. Men män behöver också forum att uttala sig i, varför ska det vara reserverat för kvinnor?
Hur som helst, det är en helt annan diskussion, men det känns oerhört befriande att kunna släppa så mycket runt omkring mig, som egentligen inte betyder så mycket eller som bara tar energi. Jag förväntar mig ingenting av någon utan styr mitt eget skepp.

Har du slutat bry dig om allting?

Nej, självklart inte. Jag bryr mig fortfarande om mitt jobb, min hälsa och ekonomi, vilken jag kontinuerligt jobbar på, och jag vill fortfarande framåt i livet. Tack vare en god väns råd har jag en idé om att driva min facebookgrupp Kulturtörst vidare och med en förhoppningsvis ekonomisk vinstgivande del. Jag lägger mitt krut där jag uppskattas. Jag bryr mig fortfarande om äkta människor som delar mina värderingar om hur en sund vänskap eller relation av annat slag ska fungera. Att försöka vara hjälpare och räddare i nöden tar både tid och energi så numera står jag till tjänst enbart för de jag vet går att lita på.
När tiden tillåter det har jag tänkt att börja simma, fortsätta lära mig mer om börsen och placeringar. Jag ska skriva klart boken om mitt liv som diabetiker, troligtvis starta en podd och fortsätta leva mitt liv, som jag vill. För oavsett hur mycket man gör för någon annan kan man aldrig räkna med ens ett tack, vilket jag har fått nog av.

Säga vad man vill men jag är åtminstone tidsmässigt korrekt där temat tydligt är “Sköt dig själv och skit i alla andra”. Tills världen har kommit till sina sinnens någorlunda fulla bruk får det helt enkelt vara såhär.

Slutligen ett råd till alla män som försöker vara räddaren i nöden och riddaren på den vita hästen. Lägg av med det, ju förr desto bättre för dig själv. För du har ingenting för det annat än möjligtvis att bli utnyttjad och ansedd som en mjäkig dörrmatta. Eller “simp” som det kallas inom manosfären. Satsa på dig själv, kör ditt race och om någon vill åka med, kör på det. Men se upp så att du inte blir en språngbräda för någon annan. Eller som det sägs, stå på dig. Annars gör någon annan det.