Varför jag lämnade sociala media – The social dilemma

Det tog mig några månader att besluta mig om och hur jag skulle lämna sociala media. Väl gjort undrar jag varför jag tvekade så länge och känner att jag mår bättre på flera sätt.

Det roliga är att jag jobbar med sociala media. Det är också på det sättet jag har fått lära mig hur bland annat företag på olika sätt läser av sina användare och gillrar vad jag skulle vilja kalla “fällor” för oss kunder att handla mera än vad vi hade tänkt från början. Jag skulle vilja påstå att man mer eller mindre blir snärjd, vilket för mig är ganska motsägelsefullt. Speciellt om det handlar om fysiska produkter. Att vi ska tänka på miljön och samtidigt shoppa röven av oss, helst från utlandet som ofta innebär arbetskraft på svältlöner. Sorry, jag kan helt enkelt inte gå med på det. Nya julhandelsrekord år efter år och ungdomar som tar lån för att ha den senaste mobilen, den dyraste jackan och skorna. Materialismen frodas och folk undrar vi blir allt ensammare och mår sämre.

En annan stor anledning är, trots att jag redan visste mycket om hur det fungerar “bakom kulisserna”, är att jag fick se en doku-drama-film vid namn “The social dilemma” där expertis berättar hur systemet är uppbyggt för användarna att vilja ha mera av allting. En process som jag tror har mycket att göra med dagens ego-samhälle som vi har idag och beklagar oss över ideligen. Att ta en bild till sina sociala media av en olycka istället för att agera medmänniska är viktigare idag då man får “likes”, vilket i mina öron låter helt vansinnigt. Men så är det. Men man måste beundra skaparna och utvecklarna av de sociala medierna då de vet hur man aktiverar vårat dopamin, vårat välbefinnande och hur man trycker på rätt knappar för att psykologiskt låsa fast oss vid skärmarna.

Vi behöver alla bekräftelse. Men jag undrar vad det var för fel i hur man gjorde förr. Man ringde och pratade bort en stund eller hälsade helt enkelt på. Men det kanske är omodernt idag? Förvisso kan det vara så men vilket alternativ är nyttigast i det långa loppet? Men samtidigt tycker jag att väldigt få av oss har något egentligen viktigt att framföra. Idag ska löjligt många ungdomar och barn bli influencers och hur kommer det samhället att se ut i framtiden? Det är alldeles för mycket skräp i sociala medier, tycker jag, och om man dagligen attackerar hjärnan med all denna dynga tror jag att många blir hjärnstressade. Glömsk? Sover dåligt? Stressad? Det och många fler problem slipper jag numera då jag inte har det eviga plingandet i mobilen från aviseringar, mitt minne har blivit bättre och jag kan fokusera bättre. Jag driver inget företag med vinstintresse som behöver exponeras hela tiden och jag behöver inte visa upp vad jag gör varje dag. Det tog ett tag att fatta men idag är jag helt nöjd med att ha tagit bort sociala media.

Tyvärr kan jag inte bli helt fri. Jag tog bort ALLA personliga kontakter jag hade på Facebook och tog bort mitt personliga Instagram-konto, raderade Anders Frihamn på både Instagram, Facebook och Twitter. Men jag sparar kontona på Bitchute och Youtube – än så länge i alla fall. Dock måste jag finnas kvar eftersom jag har administration på olika sidor, men jag jobbar på att frigöra mig från dem också. Det man också får ha i åminne är att allt man publicerar på nätet, finns kvar. Detta tog jag till mig för flera år sedan och har försökt att inte ge ut all min information. För det är som branschen själv säger, om någonting är gratis så är det du som är produkten.
Eftersom “alla” finns på sociala medier kan det också vara bra att ha kvar ett konto, om än så gott som tomt och utan uppdateringar, men för att kunna söka folk av olika anledningar. Intressegrupperna kan också vara bra att ha, för övrigt är det alldeles för mycket goja för min smak.

Är det smart att ta bort sitt nätverk? Det beror på. Om du är ett förtag som behöver exponeras är sociala medier ypperligt. Jag googlade faktiskt på detta när jag funderade på att ta bort mina konton, “Varför ska man ha sociala media?” och det enda jag fann var hur man som företag maximerar sin lönsamhet. Sociala medier må ge oss möjligheten att nätverka, men hur ofta använder vi det egentligen? Hur ofta samlas “vännerna” för att bara finnas där, “ifall att” men som man aldrig pratar med. Dessutom går bekräftelsebehovet hand i hand med vår tids shoppingkultur, vilket syns i statistik som visar att kvinnor är den allra största gruppenanvändare samt att allt fler relationer är betyngda av skärmberoende och “quick fixes”. Får du inte bekräftelse av din partner finns massor av tänkbara alternativ. Åtminstone som kvinna. Att jag tog bort mina närmare 300 kontakter känns mer som en ny möjlighet att knyta nya och äkta kontakter i verkliga livet. Förutom intressegrupperna har en privatperson knappast mycket att hämta från sociala medier. Åtminstone inte om man uppskattar riktiga, personliga möten mer.

Hur når man Anders framöver då? Idag är sätten att hålla kontakten på så många. E-post kanske känns bra för vissa medan chat på Messenger kanske är enklare och snabbare. För det är ju ofta så i vår stressade nutid, att allt ska gå så snabbt hela tiden. Ögonblicklig eller omedelbar tillfredsställelse är nyckelorden som betecknar denna tidsålder. Men jag får erkänna att jag gärna går “old school” och träffas över en fika, ringer och pratar bort en stund eller helt enkelt hälsar på varandra. Som man gjorde förr och som jag tror är bättre på många sätt, rent hälsomässigt sett. Relationer får man jobba på för att hålla dem levande, något som de flesta tycks ha glömt av hur man gör. Möjligtvis att jag på detta sätt också fokuserar mitt skrivande hit istället för att agera dyngspridare på sociala medier där jag säger saker utan att egentligen säga något alls.

Bloggen blir kvar, likaså kontona på Bitchute (som värnar om integriteten) och Youtube (även om det också är en spion-central). Tills vidare i alla fall.

You know where to find me. Peace out.

Time have changed the world and how we see it. Respect for each other have vanished. We want a change for the better. All lies must seize, understanding the differences of man. We will rise and see the light of day Bitterness increasing all among us. A negative society lacks passion.

2 tankar på “Varför jag lämnade sociala media – The social dilemma”

  1. Bra tankar och bra gjort. Mitt FB finns kvar men utan “vänner” som du vet. Instagram känns som det har gjort sitt för mig, iallafall under vinterhalvåret. Det känns som fler tänker så om jag ser i mitt flöde av de jag följer.
    Ha det gott till vi ses och till C-19 släpper sitt grepp.

    Svara
    • Du isolerar dig totalt? Jag jobbar på distans fr.o.m. måndag 23/11 och ser inte fram emot det men jaja.
      Men jovisst, jag tror det är såhär det blir för allt fler av oss. Vi tröttnar på exponeringen, på att alla ska vara störst, bäst, snyggast, häftigast och jag vet inte hur länge jag har avskytt titeln “Influencer” 😀
      Nä, det räcker med bloggen. Man ska skynda långsamt, som Skalman säger.

      Svara

Lämna en kommentar

arton − fem =

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.