En normkritisk dikt, helt enkelt

Fördummande själlös statusteknik, i din kista de sätter din sista spik.
Trösten blir den kära alkoholen den finns ju alltid där i vått och torrt.
Den gigantiska statliga nappen medans piskan slår alla dina drömmar bort.
Staten vill gärna ge dig denna tröstens napp, för de älskar att se dig likgiltig slö och slapp.
Att få dig ur stånd att någonsin protestera, de ger de dig bara mera och mera.

Du lider år under maktens tunga fot under ständigt förklädda hot.
Samtidigt som du sväljer deras hjärntvätt utan minsta lilla knot.
Genom påtvingad kapitalism matar du monstret du hatar.
Du hoppas på förändring och bättring men allt de gör är pratar och pratar.
Så du fortsätter i ekorrhjulet år efter år med så mycket slit.
Vart fjärde år ny regim och allt du får ta är ännu mera skit.
Du bedövar dig med härlig alkohol och hjärndödande media för det är du värd.
Du svamlar om miljön men dyrkar shopping, du ser det som naturligt med all lyx och flärd.

Skärmberoende barn fostras av media. Konstnär okänd.

Idag lever jag utan fördummande media och står nästan helt utanför. Jag håller käften för ingen längre varken ser eller hör.
När folk gnäller och rasar för banala saker. När folk i andra länder torteras och dör i massaker.
Om det någon gång protesteras är det för uppenbara godhetspoäng. Medierna svämmas över av putande läppar och någons hemmagjorda potatisgratäng.
Fejkad empati och sympati för att visa hur god man är. När allt man bryr sig om är hur stjärnorna sig klär.
Egotrippen är det enda som egentligen räknas. Av smarta algoritmer allting hypersnabbt beräknas.

Men jag är inte den som följer skocken lättlurad och som sväljer allt. När varje mening tiofalt saknar sanningshalt.
När människor som redan har allt vill ha ännu mera. Som slutat att tänka själva och låter någon annan diktera.
Vi är flera som nu har vaknat men kanske är det för sent? När minsta motståndets lag regerar är då vårt motstånd för klent?
Allting är bra och gott i lagom doser det kallas att leva. Men vad hände på vägen nu när våra ideal är så skeva?
Öppna ögonen för att äntligen se. Höj ribban värderingarna och din livskvalité.

4 tankar på “En normkritisk dikt, helt enkelt”

Kommentarer är stängda.