En liten dikt i Corona-tider

Jahapp, så sitter man nu instängd under karantän.
Enda trösten är att det ej är tomt i portmonän.
Det kom något som hette Corona och satte pinne i mitt hjul.
Grannen kikar in men han får stå kvar i min vestibul.

Jag gick ner till butiken iförd både handskar och ansiktsmask.
Kassörskan höll sig på distans och gav mig min tablettask.
Dock med en tång och bakom ett gigantiskt visir gjort av plast.
Oförskämt utkastad blev jag till slut då jag i torrhosta utbrast.

Isolerad är jag nu och har bytt tv mot streams på nätet där jag nu glor.
Försöker desperat att hålla ihop, går ingenstans och sparar på mina skor.
Jag vinkar till grannen i huset mittemot som står på sin balkong.
Tur att hon inte såg att jag numera går omkring i nästan bara kalsong.

För nu är man isolerad och är man riskgrupp bör man ej gå ut alls.
Råkar man hosta offentligt är det nästan så man överfalls.
Förr kunde man vara social men nu stannar världen helt upp.
Man bör stanna hemma och helst undvika att umgås i grupp.

Tillhör du en riskgrupp får du vackert stanna hemma, javisst.
Men efter storstädning o läggning av pussel är allt snart ganska trist.
Du är nu en grym expert på sociala media och konspirationsteorier.
Efter broderier, grubblerier och att besöka gallerier och bagerier.

För det finns, tro´t eller ej, en morgondag och långt till nästa pandemi.
Utan Covid-19 och kurvor då du ur datorstolen kan lyfta ditt bakparti.
Då vi har lärt oss att återigen älska och kommunicera på riktigt.
Då vi fattat att LIVET faktiskt är livsviktigt.

Kanske vi lärt oss vilka de sanna hjältarna är, ja de inom sjukvården.
För att stå ut under sådana förhållanden, ja det krävs verkligen en hård en!
När detta är över hoppas vi politikerna förstår att välfärd måste fungera.
Att budgeten på människors väl och ve borde de minst dubblera.

2 tankar på “En liten dikt i Corona-tider”

Kommentarer är stängda.