Ett mejl om Den Blå Knuten

Jag fick ett mejl igår där det gick att läsa följande:
I Sverige får varje år 900 barn och lika många vuxna typ 1 diabetes. Det är tre gånger fler än antalet som får cancer vilket gör den till den vanligaste livshotande sjukdomen bland barn. Ingen vet idag orsaken till sjukdomen och det går heller inte att bli botad.

På torsdag den 17 oktober fyller Barndiabetesfonden 30 år. För att höja medvetenheten om typ 1 diabetes och snabbt öka insamlingen till forskning drar vi i samband med vårt jubileum igång kampanjen Den Blå Knuten. Knuten är en symbol för kampen att besegra typ 1 diabetes, och nu behöver vi hjälp av dig som är medlem – och alla dina vänner – för att kampanjen ska få fart! Huvudidén är enkel: att få så många som möjligt i Sverige att visa sitt stöd till alla som lever med T1D och hjälpa till att samla in mer pengar till forskning.

Din hjälp är viktig – så här kan du göra

Bär en blå knut och visa ditt stöd för typ 1 diabetes. Knyt en blå knut var du vill, hur du vill. Fota den, och publicera bilden i dina sociala medier. Använd hashtaggarna #blåknuten och #barndiabetsfonden när du publicerar bilden. Då hjälper du oss att uppmärksamma typ 1 diabetes och samla in pengar till forskningen.

  • Från torsdag 17 oktober och framåt – bär ett blått band eller snöre med en tydlig knut.
  • Ta bilder på din knut. Sprid och dela dem i sociala medier.
  • Ha alltid med hashtaggarna #blåknuten och #barndiabetesfonden i anslutning till dina bilder. Då kan vi se hur stor effekten blir. 
  • Lägg gärna med länken till kampanjsidan där man också kan skänka en gåva. http://barndiabetesfonden.se/blaknuten

Målet är att nå tio miljoner kronor, vilket borde vara fullt möjligt om vi alla hjälps åt. Barndiabetesfonden har nästan tretusen medlemmar och om varje medlem kan få 17 personer att skänka 200 kronor når vi målet. Nu har väl jag knappast 17 vänner som vill bespara mig en för tidig död fullt av lidande, jag tror knappast engagemanget eller ekonomin finns för det – eller kanske jag har fel? Men att ge så lite som en 50-lapp har väl alla råd med. Då börjar vi åtminstone närma oss ett botemedel.

Man kan bidra på olika sätt. Bland annat som månadsgivare eller via engångsgåva. Alla bidrag är välkomna 🙂 <3 Man måste inte ha diabetes själv för att vara med och stödja kampen mot diabetes. Huvudsaken är att vi är många som kan påverka politiker och beslutsfattare samt gynna forskningen då diabetes är snabbt växande över hela världen. Själv stödjer jag både Barndiabetesfonden och Diabetesfonden.

Kort fakta om diabetes, vad det är samt innebär.

  • Nej, diabetes är ingen välfärdssjukdom.
  • Vilka är symptomen? Törst – Stora urinmängder – Trötthet – Nedsatt aptit och viktminskning – Klåda i underlivet – Infektioner
  • Diabetes är ett samlingsnamn och de vanligaste typerna är typ 1 som innebär insulin via pump på magen eller injektioner flera gånger varje dag, livet ut. Typ 2 innebär oftast behandling i form av tabletter, bra kost och motion. Ärftligheten vid typ 2-diabetes är hög. Övervikt, framför allt bukfetma, rökning och stillasittande är andra starka riskfaktorer. Andra typer av diabetes är graviditetsdiabetes och LADA. Gemensamt för alla är att insulinproduktionen/upptaget är problematiserat. Antalet personer med typ 2-diabetes ökar globalt, inte bara i höginkomstländer, utan också i låg- och medelinkomstländer. Cirka två tredjedelar av alla nya diabetesfall förekommer i låg- och medelinkomstländer såsom Mexiko och Egypten. Forskarna uppger att 382 miljoner människor i världen har diabetes och att det väntas öka till 592 miljoner år 2035.
  • Är någon av diabetestyperna värre än någon annan? Tja, alla av dem innebär massor av nålstick och kontroller samt ungefär samma risker så nej, jag skulle nog säga att samtliga är lika illa.
  • En enkel förkylning hos en typ ett kan få ytterst allvarliga följder då kroppen inte tar upp insulinet lika bra.
  • USA: 1923 uppfanns insulinet och meningen var att det skulle vara gratis men via monopolet kostar det numera $500/månad. I Sverige är insulin och många hjälpmedel subventionerade av staten för typ 1-diabetes. Det har föreslagits att vi skulle få börja betala insulinet men tack vare diabetesförbundens och föreningarnas tryck och stöd från medlemmarna har vi än så länge klarat oss. I en artikel i Dagens Medicin kan man läsa att För Sverige visar resultaten att sjukvårdskostnader för diabetes är cirka 21 000 kronor per person och år och att diabetiker i snitt har nio fler sjukdagar per år än icke-diabetiker.
  • Diabetes kan ge många senkomplikationer vilka uppkommer efter mångårig sjukdom och svårbalanserat blodsocker. Bland annat blindhet, njurproblem, stor risk för hjärt- och kärlsjukdomar samt Altzheimers, cirkulationsproblem och kramper i benen vilket kan leda till amputation, nervproblem (polyneuropati) åderförkalkning, sexuella störningar, tandköttsinflammation och paradontit m.m.
  • Det finns inget botemedel och är en livshotande kronisk sjukdom. Vid diabetes typ ett fungerar inte den insulinproducerande bukspottskörteln, vilket gör att jag får ge kroppen insulin på annat sätt.
  • Insulin behövs för att vi ska kunna tillgodogöra oss energin i sockret. Antingen för att lagra det som glykogen eller fett eller förbränna det.
  • Socker behövs också, det är kroppens viktigaste energikälla. De flesta celler i kroppen kan förbränna socker och fett. Hjärnans celler och röda blodkroppar kan inte förbränna fett och är helt beroende av ständig tillgång till socker.
  • Ja, det gör ibland ont att ta prover och att få insulininjektioner.
  • Det blir många stick varje dag, 4-5 sprutor om dagen åtminstone, vilka jag tar i magen då det är snabbast upptag där. Numera har jag en sensor på armen som jag byter själv varannan vecka. Innan dess gällde stick i fingrarna för att kontrollera blodsockret, kanske 4-5 ggr/dag så ni kan ju tänka er hur många stick jag har fått. Dessutom även när jag legat på sjukhus och tagit prover.
  • Ja, jag kan äta och dricka allt. Det är bara att jag får hålla koll och vara beredd att ta mer insulin.
  • Blodsockret ska hållas utan stora svängningar så mycket som möjligt då det är de som ökar risken för senkomplikationer.
  • Det finns mycket som kan påverka blodsockret: infektioner, stress, värme, kost, insulin, men detta kan också vara väldigt individuellt hur man reagerar och på vad.

Man kan leva ett normalt liv ändå. Så länge man inser allvaret och har fokus på sin diabetes kan man göra precis vad man vill. Visst kan man leva efter alla konstens regler om man vill, men man vill ju leva på riktigt också. Ju bättre man sköter sig i det långa loppet, alltså livet ut, desto mindre senkomplikationer får man när man blir äldre.
Att dessutom kunna distansera sig lite från allvaret är livsviktigt.

sv_SESvenska
en_USEnglish sv_SESvenska