Du med dina miljoner kronor

Är man lyckligare med mer pengar på kontot? Tillåt mig tvivla.

Igår fick jag nämligen se något intressant som befogade mina teorier om att pengar bara ställer till ens liv. Som om det inte var krångligt nog som det är.

För sisådär något år sedan, kanske mer, lade jag märke till en yngre man. Han var lite socialt klumpig, satt oftast ensam men så fort han öppnade plånboken för att bjuda sina “vänner” runt bardisken blev han allas älskling. Tyst kille, inget speciellt liksom och han gillade att dricka och igår såg jag honom igen men i en smått annan situation.

Via ett arv på okänt antal miljoner var nu han killen alla vill vara med. Tack vare pengarna har han nu startat en egen pub/bistro vars inredning verkligen är påkostad plus konst på väggarna och mycket handmålad dekor runtom lokalen och när han glider in blir han stjärnan i fokus, dessutom i sällskap med en vacker kvinna som troligtvis är delägare i detta. Musiken på hög volym, topphumör, dyra drinkar och full fart. Men att se kontrasten igår och för ett år sedan får mig att undra, hur äkta är de människor runt omkring som helt plötsligt vill vara din bästa vän?

Genom åren har jag lärt känna ett antal hot-shots med en och annan krona på kontot, med dyra bilar, segelbåtar vid kusten och lyxiga lägenheter och alla har de en sak gemensamt: de är inte lyckliga.

Gratis arbete inte längre betalt

Personligen skulle jag inte vilja vara miljonär. För hur ska man då kunna lita på att människor är vad de utgör sig för att vara? Hur ska man veta att en vän verkligen är en vän som ställer upp när det väl gäller? Att dessutom behöva planera placerade pengars utdelning verkar stressigt eller ens behöva tänka på vad man ska göra med dem verkar alldeles för jobbigt.

En säker pension skulle jag vilja ha, därför skulle jag placera pengar så att det verkligen blir så. För faktum är att det pensionssystemet vi har idag är en total katastrof och vi kommer att få se tusentals fattigpensionärer i framtiden. Så det skulle jag motverka. För att kunna hjälpa andra måste man vara stark själv, vilket leder mig in i andra delen av planen; donationer.

Med tanke på vilken hemsk sjukdom diabetes är, att det numera är en folksjukdom och all plåga diabetes innebär skulle jag absolut donera till Barndiabetesfonden. Med större stöd skulle möjligheterna att bota diabetes bli fantastiskt mycket större och tusentals barn skulle få slippa oändligt antal nålstick, tårar och särbehandling i skolan och i deras uppväxt. Dessutom skulle deras föräldrar även slippa att vaka nätter igenom, plåga deras barn med att mer eller mindre tvinga dem att ta insulin och helt enkelt ge dem ett så mycket enklare liv. Om jag skulle kunna förhindra alla de år av lidande skulle jag absolut göra det, även om det skulle bli genom ett så själlöst medel som pengar.

Egentligen är det svårt att tänka sig ett liv som miljonär, det är liksom en ogripbar situation. Speciellt som jag idag redan lever gott men på väldigt lite pengar. Det finns människor i min närhet som idag lever på existensminimum och med skulder till bland annat CSN. Härligt trevliga och smarta människor som genom några taskiga livsval har hamnat ganska långt ner på samhällets stege. De skulle jag absolut betala skulderna för och ge dem en nystart. Kanske rentav en bra liv som pensionär.
Jag skulle göra det utan tanke på motprestation, no strings attached, för jag vet helt enkelt att det är bra, goda och ärliga människor som förtjänar bättre än som det är.

Oavsett vad skulle jag på sätt och vis göra slut på pengarna så snabbt som möjligt, för att vara miljonär verkar varken kul eller hälsosamt. Kanske jag rentav skulle köpa en halv special och en Pucko också.

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

sv_SESvenska
en_USEnglish sv_SESvenska