Isolering + hälsotips

Jag vet inte riktigt när jag gav upp om det sociala. Lika lite som att jag kan berätta hur jag egentligen mår.

För tre veckor sedan gav jag upp min personliga facebooksida och jag saknar den inte ett dyft. Likadant mina personliga sidor på andra sociala medier är totalt stillastående och jag satsar allt krut på Anders Frihamn istället. Det innebär mindre för mig att hålla reda på, att administrera och rulla igenom, vilket det har blivit allt mindre av, vilket känns bra. Ingen av mina cirka 200 vänner och bekanta har ens frågat vart jag har tagit vägen och jag är inte så förvånad. Det är ett stressigt samhälle vi lever i och därför känns det helt rätt, då jag får mindre att stressa över. För skriva vill jag inte släppa.
Sedan måste jag tacka så mycket vem det än var som faktiskt donerade pengar till Facebookinsamlingen till Barndiabetesfonden! Det gör mig oerhört glad att det finns själar som förstår och bryr sig. All glädje och tack till dig! 🙂

Men tillbaka till ämnet, det jag kallar lite dramatiskt sådär, för isolering. Människor brukar fråga vad jag ska göra när helgen kommer, och numera svarar jag som det är; inte ett jota. Oftast väntar jag på att få börja jobba igen och räknar nästan timmarna tills måndag morgon. Jag lämnar inte ens lägenheten längre och de enda ställena jag är på är hemmet och jobbet. Ja, sjukhuset också förstås, för rutinkontroller och då är det väl fotvården ungefär en gång i månaden. För övrigt är jag aldrig ute numera. Ett tag gick jag till ett ställe som serverar raw food men har gett upp det också. Dels att det var dyrt men också för att personalen aldrig hade tid att sitta ner för lite snack, vilket jag tycker är oerhört viktigt om jag ska bli stammis. Att man får kontakten liksom. Nåja, hur som helst…

Folk omkring mig tycker att jag ska ut och hitta på saker men jag undrar varför? Varför ska man göra något alls över huvud taget? Senast idag hade jag ett intressant snack om detta, och vi enades om att varje sak man gör måste ha en poäng eller vinning, eller morot om man så vill kalla det.
Visst kan jag gå på teater, utställning eller vad som helst, men att alltid gå ensam lämnar mig alltid med den obehagliga känslan av just ensamhet. Föreställningen, föredraget, utflykten, besöket, krogbesöket eller showen kan vara hur kul som helst och jag kan skratta men innerst inne känns det fel. Kanske för att jag oftast är en väldigt social varelse och har aldrig problem att hänga med i snacket, men det får jag ju oftast på jobbet och på fritiden är det uppenbarligen aldrig någon som har tid att umgås. Fast för att vara ärlig börjar jag tröttna på det. Att vara den som alltid diskuterar, som håller rummet igång, som bjuder på mig själv. Varför? För att ingen bryr sig om någonting alls längre. Eller det är iaf så som det känns, så varför ska jag hålla på som jag gör? Det känns numera mer rätt att vara tyst, så att jag blir som alla andra. En långsamtgående process kanske man kan kalla det, för detta är absolut inte likt mig. Kanske allt detta är ett resultat av att jag är öppen med min diabetes?
Egentligen borde jag väl prata med någon expert om detta men vad spelar det för roll? Det är väl bara att bita ihop ännu en gång antar jag. Att vänja sig vid att vara ensam, att acceptera det för att så ska det tydligen vara, är jobbigt och tar tid men inte värre än jag kan klara av det. Folk säger att jag ska komma och hälsa på men i ärlighetens namn, det är ju jag med mina kassa ben som har sämst förutsättningar att röra på mig, eller hur? Varför är det hela tiden jag som ska komma på besök och ingen som någonsin kommer hit och hälsar på? Det är verkligen något jag har ledsnat på och därför skiter jag i det. Hur enkelt som helst.
Puh, förlåt för gnället. DÄR var jag klar med det!

Slutligen, ett litet tips (ej sponsrat) i hälsans namn. Och smaklökarnas.
För ett tag sedan handlade jag online och råkade hitta dessa drycker till nedsatt pris. Mandelmjölk, chiafrön, vanilj och kanel lät spännande och när man googlar på Chia Humara, som är själva märket blir man glatt överraskad. De har nämligen vunnit pris som bästa Hälso- och Näringsrikaste Dryck och när man läser om själva drycken finner man: “helt naturliga, veganska och glutenfria alternativ till mellanmål ” och att man får i sig en hel rad med nyttigheter mycket tack vare chiafröna. En intressant artikel om Chia Humara och chiafrön kan du läsa här.

Hur är det med sockerhalten och kalorierna undrar säkert någon? Tja, socker finns ju i precis allt numera och 8,4 gram per 100 ml är lite mastigt kan jag nog tycka, men å andra sidan är den så god och nyttig att jag gärna tar en hutt extra insulin. Kalorierna är däremot inte så illa, bara 53 kcal på 100 ml är inte så farligt. Nyttigt, gott, ser spännande mysko ut innan man skakar flaskan och dessutom till ett schysst pris. Rekommenderas varmt.

sv_SESvenska
en_USEnglish sv_SESvenska