En fråga rakt in i hjärtat

Ibland får man frågor om diabetes. Det är bra för då kan man folk att förstå och det spelar ingen roll om man har fått samma fråga hundra gånger, det är alltid bra att folk frågar!

Men för några veckor sedan fick jag en sådandär rak fråga, utan konstigheter, och som satte sig djupt inom mig för frågan var så grymt rättfram, ärlig och bra. Sanning att säga så hade jag aldrig funderat över svaret, vilket jag har gjort sedan dess. Frågan var: Är det svårt att ha diabetes? Än så länge vet jag inget bra svar men jag antar att det beror på vad man vill. Deppa ihop totalt eller försöka leva så gott man kan. Det blir vad man gör det till, om man säger så.

Ikväll när jag letade efter nya låtar på youtube fann jag däremot en låt av Katelyn Tarver och vars text beskriver det så oerhört bra. Åtminstone för mig och det är många tankar man känner igen. Texten får ni här också, som jag placerade undertill.

I know you’ve got the best intentions
Just trying to find the right words to say
Promise I’ve already learned my lesson
But right now, I want to be not okay

I’m so tired, sitting here waiting
If I hear one more “just be patient”
It’s always going to stay the same

So let me just give up
So let me just let go
If this isn’t good for me
Well, I don’t want to know

Let me just stop trying
Let me just stop fighting
I don’t want your good advice
Or reasons why I’m alright

You don’t know what it’s like
You don’t know what it’s like

Can’t stop these feet from sinking
And it’s starting to show on me
You’re staring while I’m blinking
But just don’t tell me what you see

I’m so over all this bad luck
Hearing one more “keep your head up”
Is it ever going to change?

So let me just give up
So let me just let go
If this isn’t good for me
Well, I don’t want to know

Let me just stop trying
Let me just stop fighting
I don’t want your good advice
Or reasons why I’m alrigh

You don’t know what it’s like
Yeah, you don’t know what it’s like…