Drömtydning

Gammalt hus. Visning. Ung vacker Kvinna. Flirt. Spännande. Golvet. Skratt.

Snötäcke. Tystnad. Lång väg. Frid.

Mörk skog. Kväll. Barn. Röd mantel. Gömma mig. Skuggor.


Det är nyckelorden jag söker på i “Drömlexikon” av Tony Crisp som i mitt tycke är väldigt exakt. Jag drömmer väldigt sällan men då det händer är det värt att kolla upp betydelsen. Det fina i denna bok är att man får tyda detaljerna själv och bestämma själv vad olika saker symboliserar, vilket gör det mycket personligare. En bok jag helt klart kan rekommendera då jag själv har använt den i flera år. Den täcker inte allt men är fortfarande väldigt bra.

Nu till drömtyningen….

Gammalt hus: “Ett hus refererar nästan alltid till dig själv och avbildar kroppen och olika personlighetsattribut.” Detta stämmer ju bra då jag alltid har känt mig lill-gammal och att jag idag inte rör mig lika obehindrat pga min diabetes. Vidare står det “Någon annans hem: vilka attityder, vilken atmosfär eller situation som vi uppfattar som rådande i det hemmet.” Detta betyder för mig att jag har stannat upp, att jag har nöjt mig med vad som nu gäller och orkar inte satsa vidare och framåt. Stagnerat.

Ung vacker kvinna: Det betyder troligtvis mina nuvarande relationer med mina känslor och intuitiva jag: min känslighet och kontakt med det omedvetna genom receptiviteten, mina sårbara känslor. Detta stämmer ju väldigt bra då jag just nu är oerhört långt borta från relationer och vill verkligen inte ha någon just nu. Om ens framöver heller. Tankarna om mig själv är just nu inte alls höga och jag har svårt att se något värde hos mig själv. Flirtandet i drömmen hittar jag inget om i boken men jag skulle tro det betyder att jag trots allt försöker ge mig ut där och skapa kontakter, trots att det innerst inne känns osäkert. Jag vet inte om det ska bära eller brista och på något sätt är det spännande. Livet just nu är väldigt tomt och ensamt och jag skulle vilja bryta det mönstret, vilket jag också tror sker ganska snart. I drömmen halkade jag och blev liggandes på rygg varav jag fick hjälp av kvinnan att ta mig upp. Kanske jag behöver hjälp att våga mig ut igen?

Snötäcke. Tystnad. Lång väg. Frid.
Jag går utmed en välbekant väg, ganska lång, och det är vintertid med fullt av snö. Jag njuter av tystnaden och önskar att jag för alltid kunde drunkna i den. I lexikonet beskrivs det: “Beror på de egna reaktionerna mot snö. Den kan uttrycka kyla, frigiditet och renhet.” Det stämmer ju väldigt bra med tanke på vad vi har kommit fram till hittills. Jag vill bara ha lugn. Inga bråk, kompromisser, tvång eller ibland ens prat. Bara vara min egen och för mig själv. Till en grad åtminstone, annars hade jag isolerat mig totalt. Den långa vägen tyder på att jag som sagt inte är beredd på kärleksrelationer än på väldigt, väldigt länge och att friden jag känner är något jag väldigt gärna vill ha. Den är skön att vila i.

Mörk skog: Enligt lexikonet är det träden jag ska fokusera på och: “…trädet avbildar vårt inre jags levande struktur. Stammarna visar hur vi riktar vår varelses energier – tillväxt, sex, tankar och känslor. Trädtopparna eller grenändarna är vår strävan”. Vidare, mörkret i skuggorna rädslan för att vara förlorad och fångas in av en depressiv stämning. Trädet är vårt hela liv, den utvecklingsdrift som tvingar oss att existera och att växa. Att det är en granskog symboliserar den eviga aspekten av vår tillfälliga existens. I drömmen försökte jag gömma mig undan en grupp småpojkar, vilket enligt lexikonet var mig själv i den åldern, vilket stämmer bra då jag ofta var ensam. Jag ville vara med men passade aldrig in, vilket fortfarande stämmer. Jag vill vara med men vågar inte fullt ut, men jag fortsätter envist att försöka, väl medveten om att det finns risker med det. Den röda manteln symboliserar rädsla, skrik, skräck eller en känsla för fara. Manteln symboliserar inte hjälte men att man sannolikt fortfarande inte tar ansvar för mina drifter, möjligheter och svagheter. Det som händer är att jag mer eller mindre flyr, vilket ska visa hur min kreativitet eller kärlek klarar sig.


Det verkar ju logiskt. Den enda som kan vända på situationen är jag själv och steget är mitt. Med försiktiga steg kanske jag en dag lyckas men idag är det en oerhörd uppförsbacke och jag har oerhört svårt att lita på mer än vänskap och knappt det. Jag har alltid varit lite udda och kanske svår att förstå varav ensamheten alltid har funnits där. Däremot får jag väl erkänna att det just nu är väldigt tufft och vissa dagar är det knappt att jag kan hålla näsan ovan ytan. Det låter mörkar än vad det är för tack o lov har jag förmågan att vara social, vilket än så länge har räddat mig. Oavsett hur litet eller djupt samtal är jag ändå tacksam. Små samtal kan också vända en dag!

“Drömlexikon – Tolka dina drömmar i detalj” av Tony Crisp. Bästa boken jag någonsin har köpt.

drömmar, drömtydning

 

sv_SESvenska
en_USEnglish sv_SESvenska