Det dolda språket i reklam

Reklam hit och reklam dit. I tidningar, på tv, ute på stan och direkt via brevlådan. Reklam tycks verkligen finnas överallt, eller hur?

Tack och lov verkar allt prat om att spara på naturen ha gett resultat då jag tycker det pratas mindre om reklam via posten, vilket är jätteskönt att höra. Jag har sagt nej till pappersreklam i flera år nu och jag är fortfarande glad över att slippa att släpa tunga kassar ned till återvinningen.
Att reklam skulle tjäna som nyttig information, går jag inte med på, då vi idag lever i ett ytterst digitaliserat samhälle och om man är nyfiken på en produkt eller tjänst, då går man helt enkelt och kollar på internet. Miljövänligt på alla sätt (speciellt om du har “grön el” via ditt bolag).

Men det där med reklam är ganska spännande. Förutom att jag har gått två åårs gymnasieutbildning i ämnet, jobbar jag idag som kommunikatör samt pluggar vid sidan om Digital Marknadsföring. Detta innebär i allra högsta grad har fått lära  känna min fiende. Med andra ord, jag vet vartenda erick de har i bakfickan och jag vet hur man undviker att hamna i Lyxfällan 😉

Men vad menar jag med rubriken, “Det dolda språket”?

Jo, helt enkelt att nästan all marknadsföring och all reklam spelar på våra känslor som i sin tur ger oss så kallade “skapade behov”. Som reklambladen du får med posten, från det stora hemelektronikföretaget som visar dig fantastiska maskiner av alla de slag, som skulle göra ditt liv så mycket bättre. Eller ja, exakyt så säger de ju inte, inte rakt ut, men de anspelar ofta på det.

Som till exempel inför nästa fotbolls-VM hade det väl varit kul att se alla macher på den senaste HD-TV:n. Att den dessutom har surround-ljud och en massa finesser kunde ju vara kul att bräcka grannen med när du bjuder in honom i sommar? Budskap? Större, bättre, snyggare och du kanske till och med får en slags hämnd för at grannen tycker om at klippa gräset varje lördagsmorgon kl 8. Respekt? Nej, knappast. Snarare avund och en vilja från grannen att tävla med dig, vilket är ju superbra för då har marknadsföraren och reklamen lyckats att få in er båda i ekorrhjulet.

Ett annat exempel är all reklam för sminkprodukter, schampo och liknande, ofta med “ny revolutionerande formula” som ger “mörkare, naturligare ton” eller “en exra glansig look med en skyddande effekt”. Men då undrar jag hur det kommer sig att vi år 2018, när vi snart kan skicka raketer till Mars, ännu inte har lyckats fullända konsten att se fantastiska ut, precis varenda en av oss? För vi är fortfarande bara människor, av kött och ben, precis som alla andra miljarders miljarders människor före oss. Dessutom, för vem ska vi se fantastiska ut ? De stackare i vår närvaro som stressar igenom livet utan att se sina medmänniskor eller har blicken djupt ned i sina skärmar? De skulle knappast märka om du ens hade ett huvud.
Att sedan läppstift härstammar från parningsritualer från djupaste Afrika vilket ska signalera att det nu är dags för parning, är en annan historia. Budskap? Du är inte snygg nog utan denna, denna och denna produkt. Glöm vad de sa till dig som barn, att du duger som du är.

Ett tredje och sista exempel är all denna reklam för inredning. Ni kan gärna kalla mig barbar men jag förstår fortfarande inte vitsen med 20 prydnadskuddar i olika färger, som dessutom ska bytas till olika årstider eller högtider samt även matcha allt annat i rummet. Är inte det ett utarmande av naturens resurser så vet jag inte vad som är det. Vad hände med enkelt, billigt och funktionellt?
Visst förstår jag att man vill ha det fint, men till vilken grad? Man vill också ha det fint hemma när man bjudit över folk, men i sanningens namn, är det inte lite för att bräcka dem lite och att ge dem lite att snacka om också?
Budskap? Materialism är jättebra, den som har mest prylar och prydnadskuddar när hen dör, vinner. Fasaden måste hållas upp och du måste uppehålla en påhittad standard, allt för att passa in. Om man ska vara lite kyrlig också har detta definitivt med ett av Guds tio budord, “Du skall inte ha begär till din nästes hus” och när vi ändå är inne på budord, alla dessa skapade behov som företagen ger oss, är inte alla dem ett slags gudar som vi hela tiden ska dyrka? Just saying.

 

Kanske jag är försent ute med detta budskap då det bara är dagar kvar till jul, men jag befarar att julhandeln återigen slår nya försäljningsrekord. Det brukar ju tyvärr vara så. Jag vill inte heller vara en partybroms men datumet på året som vi har konsumerat mer än vad jorden klarar av att producera, blir allt tidigare på året. Samtidigt som vi svämmar över i materialism och överflöd av precis allt, är det et faktum att det över jordens fattiga kontinenter finns folk som dör av svält och sjukdomar som hade gått att undvika. Jordens resurser räcker till alla, bara vi konsumerar med måtta och tänker på effekterna av vad vi gör. Även om vi är så långt borta från misär och fattigdom så är det faktiskt en verklighet.

Så hoppas inte ni går på kapitalismens hjärntvättande reklam, som ger er ångest över saker ni inte hade behövt ändå.. Våga att så emot marknadens krafter som bara göder de fickor som redan är överfulla. Ha inte skuldkänslor över vad som har hänt under året utan ge tid istället, kanske en kram till den du bryr dig om. Hoppas inte ni faller för deras enkla trick och lyckas se genom reklamens så kallade välsignelser och istället ger uppmärksamhet till de i din närhet som faktiskt betyder något. Nära och kära som inte kan köpas för pengar eller saker och som kan ge något som prylar inte kan.
Närhet och värme, på riktigt.

sv_SESvenska
en_USEnglish sv_SESvenska