En bara-vara-dag

Ibland får väl alla de dagarna, de bara-vara-dagarna då man knappt orkar annat än bara existera. Knappt.

Visserligen har jag väldigt svåra sömnproblem just nu, 2 timmar om dygnet, och så har det varit i en månads id nu. Märkligt nog har jag ändå orkat ta mig till jobbet och jag har nu lyckats med full närvaro i hela fem veckor, vilket inte har hänt på väldigt länge. Så jag är glad!

Kanske det är sömnproblemen som har gjort att jag varje helg har säckat ihop fullständigt, jag vet inte. Vanligtvis brukar jag vara väldigt aktiv men nu är jag mer som en säck potatis och jag gillar det inte. Faktum är att jag senast igår letade efter något att göra i helgen men det verkar torrt. Ursäkta men jag råkar inte älska utställningar av olika slag  och inte textilier heller, trots att jag råkar bo i Borås, och puben är inte lika roligt längre. Dessutom kostar det oftast mer pengar än jag egentligen har råd med. Dessutom fick jag 2 x 1200 kr i räkning från Färdtjänsten så nu måste jag försöka spara o samla så gott det går.

Nä, nu gnäller jag för mycket igen, förlåt, men jag är i alla fall vid liv, bara så ni vet. Min diabetes rullar på ganska bra nu och jag har engagerat mig i fadderverksamhet för nyanlända, vilket är spännande och roligt. Väntar ihärdigt på inspiration att orka engagera mig i livet igen. Det kommer, det kommer… 🙂

117440cookie-checkEn bara-vara-dag