När är det värst?

En tanke jag har haft ganska länge är, när är det egentligen värst?

Jag menar, när det är tufft och jobbigt så kan man glatt påstå att det kunde ha varit värre, och det är ju sant. Det kan alltid vara lite, lite värre, på de mest fantasirikaste sätt. Ja, det regnar idag men å andra sidan kunde jag haft en björnsax runt mitt ben. Eller att bussen var sen men att man å andra sidan kunde haft en flock vargar med rabies efter sig. Så är det för alla människor antar jag. Till och med för afrikanen som är tvungen att gå två mil varje dag för att hämta vatten från brunnen. Han kunde haft sällskap av Jehovas Vittnen.

Konstigt tankar värst andersfrihamn.com

Med andra ord, det kan alltid vara en aningens värre. Men när är det egentligen värst? Alltså, när kan det absolut inte vara värre än värst? Egentligen borde det väl vara när man är död, kan man tycka, men det stämmer ju inte för när du är död så har du ju inga problem någonsin mer. Då är det ju som bäst, hur makabert det än kan låta. Kanske det är som värst precis innan man dör då, om man hinner få den insikten? Men det är kanske inte så man tänker sekunden innan du kolar, att ja nu jäklar är det minsann värst. Kanske det rent av är så att det inte ens finns något läge man kan kalla för värst? Ungefär som man knappast kan kalla någon för normal.

Jag är knappast normal och inte du heller. Vi är inte ens värst på att vara normala.


P.S. Glöm inte att jag även finns på andra media. Facebook – Twitter – Youtube – Instagram

sv_SESvenska
en_USEnglish sv_SESvenska