Diabetes-dikten

Diabetes är i mina ögon väldigt dramatiserat. Självklart är det en allvarlig sjukdom, eller snarare, tillstånd, men om man ska orka med sig själv och sitt liv så måste man våga se lite mer lättsamt på det. Då kanske en liten dikt om diabetes kan hjälpa.


Många stick har det blivit genom åren.Diabetes-dikten. Allt är inte kass med att ha diabetes.
Vilket är bästa stället, magen, skinkan eller låren?
Upptagningsförmåga är ju något att tänka på.
För sticka måste man ju, skönt att nålarna nu är små.

Att ha koll på kolhydrater, glukos och insulin.
Att hamna perfekt i socker, gränsen är hårfin.
Se upp för sockerarter, förkylning och stress.
Att komma dit man vill är oftast en tuff process.

Det finns många fällor att se upp för, ack ja.
Men med åren får man rutin och oftast går det ju bra.
Många kontroller hos doktorn får man såklart räkna med.
Bra koll ska man helst ha, både upp o ner o i sidled.

Ett kroniskt tillstånd vi har som påverkar allt i våra liv.
Ja, jag ligger lågt i socker nu, därav så aggressiv!
Det kan kännas tungt emellanåt men vi kämpar envist på.
Måste kolla nu igen, de säger min hy nu är askgrå.

Alltså: Ge mig något sockrigt när jag ligger bedrövligt låg.
Jag behöver insulin när sockret börjar klättra som ett expresståg.
Ja, jag kan äta nästan vad som helst, jag lovar att det är sant.
Det går bra så länge jag har koll och inte beter mig som en klant.
För trots allt ska inte detta hindra oss från att faktiskt leva.
Vi är också vanliga människor om än kanske lite sköna och skeva.
Är det något som är oklart så våga fråga, det är helt okej.
Vi kan snacka om det över lite saft och macka med leverpastej.