Boys will be boys.

Jag har alltid trott att jag har varit öppen för att tänja på gränserna, speciellt när det gäller genustänk och könstillhörigheter. Det kan väl inte vara20160804 rosa så märkligt och det är väl självklart att flickor ska kunna välja blå leksaker och killar rosa leksaker. Enkelt!

Men så tänkte jag att varför inte testa på egen hand? Det kanske kommer kännas märkligt en dag eller två, men det går ju över! Så jag köpte mig en axelremsväska. En svart med Hello Kitty i rosa. Inte bara för att provocera normerna men för att jag helt enkelt behövde en mindre väska där jag kunde ha med mina diabetes-prylar, snus m.m. samt att den var mindre och därmed enklare att hantera. Så den hängde jag på mig och gick till jobbet med!

Men som sagt, jag trodde jag själv var fri från normtänkande och att man självklart får bära vilka färger man vill oavsett kön, men jag blev förvånad över hur svårt det har varit att bryta sig fri från föråldrat tänkande. Det har väl aldrig varit ett måste i min uppväxt att blått var för killar och rosa för tjejer, men på något sätt hade detta bitit sig fast i mig på något sätt och jag upptäckte hur oerhört svårt det faktiskt har varit att strunta i det faktum att min svarta/knallrosa Hello Kitty-väska fullständigt lyser upp mig. Eller så känns det åtminstone. Ren noja såklart, men att den föreställningen, den normen var så oerhört djupt rotad i mig, var en överraskning.

Men efter någon vecka(?) nu så har det faktiskt börjat kännas mer normalt. Jag har lockat fram många glada miner och goda skratt, i mitt långa skägg, min käpp, hatt och Hello Kitty-väska med skrikiga rosa färger. Men jag är beredd på kritik som kan komma när som helst. Men jag är ändå stolt att jag vågar bryta normer så den fortsätter hänga med mig, vart än jag går.

sv_SESvenska
en_USEnglish sv_SESvenska