Diabetes: Två veckor har gått.

Min nya blodsockermätare Freestyle Libre var mycket bättre än jag hade vågat hoppas på och det har gått mer än elegant. Om jag ska hacka på något alls så skulle det väl vara att det alltid blir mycket skräp efter varje sensorbyte och jag tror inte detta är en maskin för alla åldrar. Man får vara lite fingerfärdig när det kommer till alla delarna man ska ha koll på så “Elsa 89” ska nog inte ha denna. Eller vem vet, det finns ju krutkäringar också 🙂

Visst slår man i den ibland, t. ex. i duschen, men det gör inte ont, det är bara reflexmässigt  jag rycker till lite för en plastbit sittandes i armen är inte riktigt naturligt. Förståeligt. Men överlag funkar det väldigt bra och det gjorde inte ont ens när jag slet av den för att byta sensor. Nästan en besvikelse…eller inte 😉

Jag kan nu med lätthet kolla blodsockret och kompensera nedgångarna med mat och uppgångarna med insulin. Risken för långa perioder med högt blodsocker är minimala och jag tror minsann att jag mår bättre också. Att blodsockret åker upp och ner mest hela dagarna må vara hänt, för det är ju så det är, men det har börjat plana ut och jag känner att jag har fått både rutin och koll på detta nu.

beräkning

Som en extra bonus har jag börjat räkna kalorier. Inte för att gå ner i vikt men för att öka, eller åtminstone hålla mig kvar på en någorlunda bra vikt. Det märkliga är att jag tydligen ligger perfekt i BMI, men jag skulle behöva några extrakilon faktiskt, så nu jobbar jag stenhårt på det och har järnkoll på allt jag äter och dricker. Det är faktiskt ganska kul och det blir lite nostalgi för jag har ju växt upp med detta. Dessutom får man även plugga lite Glykemiskt Index (GI) som inte fanns då, alltså på 80-talet, eller så var det åtminstone inget de talade om inom diabetesvården. Enligt tabeller ska jag ha ett kaloriintag på ungefär 2200 varje dag, för att öka i vikt och det är det jag jagar just nu.  Jag äter nyttigt men för snålt på kalorier och faktiskt väntar jag just nu på en påse jordnötter. Lite skräpmatsvarning men jag kör det ikväll som en nödlösning tills jag har kommit på bättre grejer att äta. Det får duga!

Men kortfattat så får man nog säga att det går åt rätt håll, sakta men säkert, och jag tycker mig redan ha märkt en förändring när det kommer till energi och humör. Som extra krydda på moset försöker jag ta en promenad varje dag, för det är bra att röra på sig, har jag hört. Att man dessutom bara behöver sticka sig själv en gång varannan vecka är ju oslagbart jämfört med 3-4 stick i fingrarna, varje dag. Oslagbart indeed så, kan man vara annat än glad? 🙂

Bättre och bättre, dag för dag…

sv_SESvenska
en_USEnglish sv_SESvenska