Men, jag vill ju också!

Jobba hemifrån alltså, och om man ska se krasst på det så skulle jag kunna, men jag vill inte. Eller?

På onsdag är det Jobba-Hemma-Dagen, utlyst av Microsoft, allt för att “manifestera fördelarna med en mer flexibel syn på arbetet”, och visst låter det ganska bra? Men blir det inte lite orättvist, för hur ska en sjuksköterska kunna jobba hemifrån? Eller en asfaltsläggare. Måhända att skillnaderna mellan så kallade pappersskyfflare och grovarbetare blir ännu större.

Samtidigt hade det ju varit ganska skönt för de som inte har 100% hälsa och som tycker att det är både jobbigt och tidskrävande att ta sig hem och tillbaka från jobbet. För sådant tar tid, speciellt om man pendlar och ska orka med långsamma bussar varje morgon. Sedan får man ju tänka på att man genom distansarbete troligtvis förlorar en hel del social samvaro med sina arbetskompisar, och rent psykologiskt skulle det vara en tillbakagång om man ser på hälsan i stort.

Men det är klart, det är väl ganska individuellt som man vill ha det. Själv skulle jag nog gilla total isolering, åtminstone en period, så att man får både tid och ork att fundera eller helt enkelt få ordning på tankarna. Men man undrar ju om det finns sådana tillåtande chefer någonstans då hela arbetsklimatet idag är fruktansvärt stelbent. Se bara på arbetstiderna idag då de flesta av skolorna och arbetsplatserna startar klockan 8 och slutar klockan 16, vilket ger en ologisk masström av människor som är både trötta och förbannade att trafiken går så långsamt.

Men på det hela verkar det som en ganska schysst lösning, med vissa modfikationer. Sedan hade det ju varit ännu bättre om det hade varit jämställt också, men riktigt så moderna har vi tydligen ännu inte blivit…