Dagens fundering

Alla har vi en gräns för hur mycket vi tål, så även jag. Ett gränsland till ilska jag passerar med allt tätare tillfällen.

De två senaste månaderna har varit både omtumlande och väldigt stressfulla, och det är klart att man reagerar till slut. En annan bidragande faktor är att jag nu mår bättre i min diabetes, vilket ger mig känslor som har varit avstängda i flera år. Men det är också väldigt skönt att få utlopp ibland, istället för att stänga inne dem. All frustration, glädje och tårar, de måste ju ta vägen någonstans.

Egentligen började det väl i slutet av oktober (tror jag det var) då en väldigt haltande relation tog slut. Det var av-och-till hela tiden, missförstånd, svartsjuka och hela registret och när det äntligen blev ett stopp på kalabaliken så var det med elaka tungor, något som förvånade mig, men om vissa ska leka sandlåda så får de väl göra det då. Raka besked så skiter jag fullständigt i sådana barnsligheter och anledningen till att jag har bloggat oerhört lite om detta var av ren respekt. Om det nu verkligen var en relation. Svårt att definiera. Men jag lät bli att skriva om alla känslomässiga rundor från allt mellan glädje till förtvivlan bara för att det var en önskan från hennes sida.

Det var väl egentligen den händelsen som gläntade på dörren och jag märkte att det var skönt att känna känslor igen. Äntligen ett tecken på att jag var på väg åt rätt håll, att bli en hel människa igen!

Sedan kom en hel rad olika händelser. Nya ansvarsområden på jobbet, studier, träning, en ny vänskap, en insikt, mer studier, strul med försäkringskassan, styrelsejobb, diverse påfrestande människor i min omgivning…..för att bara nämna lite av det som har hänt och som jag inte orkat nämna förrän nu. Men samtidigt känner jag att detta är en ny resa för mig, något bra, något hälsosamt. Att sedan prioritera olika människor beroendes på deras tidigare prestationer, livssituation, insatser och allmänna bild kan man kalla del två i mitt nyårslöfte: Att ägna tid och kraft åt de människor som jag vet att jag kan lita på och inte sprida min välvilja och energi i onödan på kalla, tomma människor som utnyttjar andra människors medmänsklighet.

Att jag sedan den senaste tiden har exploderat i ilska och läst lusen av folk som länge irriterat mig, det skiter jag fullständigt i. Eller snarare konsekvenserna för de har liksom haft sin tid på sig att göra ett bättre intryck på mig och bevisa att de menar väl. Men som sagt, alla har sina gränser, och just nu verkar gränserna ha nåtts även för mig. Det är dags att kraftigt markera att jag har också en åsikt, jag har rätten att både synas och höras och nu har du fått massor av chanser men sorry, you´re out, dead and gone. And it feels good.

(Kanske jag är elak innerst inne, trots allt. Fortsättning följer.)

sv_SESvenska
en_USEnglish sv_SESvenska