Grattis, du har fått sparken.

Jag sitter och funderar på en grej som hände tidigare i veckan. Men istället för att vara saklig kan jag göra en twist på det…

Det var en gång en man som hade ett jobb på ett stort svensk företag. Av någon anledning var han tvungen att lämna sitt jobb och hamnade så småningom i Fas 3. Kanske det berodde på att han upprepade gånger drack på arbetstid eller att han kom berusad till jobbet och att han hade en ganska rutten attityd gentemot sina arbetskamrater som han till slut blev utsparkad från sin arbetsplats och…ja…en svår typ, helt enkelt.

Men även om han var en buffel som dessutom visste allt om allting och som faktiskt irriterade de flesta i sin omgivning, så tycker jag faktiskt lite synd om honom. Jag undrar vad han gjorde strax efter att chefen skällt ut honom och förvisat honom från arbetsplatsen. Gick han hem och begravde sina sorger i ännu ett meningslöst rus?

En medmänniskas funderingar…