Vad innebär det att vara svensk egentligen?

Anledningen till denna rubrik är att det i dagens medier handlat mycket om svenskar, svenskhet, traditioner och annat som man kan förknippa med landet Sverige. Men vad vet vi egentligen om vad det innebär att vara svensk?

Ja, förutom det faktum att vi accepterar ökande klassklyftor, olika löner för lika arbete, en alarmerande bostadsbrist, skyhöga bränslepriser och tillfälliga studentboenden i lastcontainers så har vi nu även fått oja oss över en bristande äldrevård.

I Sverige, år 2011 är det inte värdigt att uppnå en hög ålder. Då har man gjort sitt, man ska kasseras och helst glömmas bort. Då är man utanför samhället och blir en börda och sådana ska man spara in pengar för. Helst i den utsträckning att de dör i förtid kan man ju tro. Är det så ni tänker, ansvariga för en haltande äldreomsorg, att det är ju inte ni som behöver lida, att om ni arbetar hårt nog och sparar tillräckligt med pengar åt företaget, att ni ska bli befodrad så att ni själv kan välja vilket ställe ni ska avsluta ert livs dagar? Så att ni slipper behandlas och vanvårdas på ett fullständigt respektlöst och inhumant sätt? Ett fint tecken på en blomstrande nation, inte sant?

I Sverige, år 2011 har vi även en kraftig ökning av hemlösa i Malmö att skryta med. Att var femte är barn ger väl bara extra krydda kan man tro. I artikeln kan man läsa om kommande lösningar och om olika team som ska bygga personliga relationer och ge stöd. Tillåt mig vara cynisk då jag betvivlar att de ansvariga har beräknat kostnaderna för teamen och kostnaderna för de framtida boenden. För det har man ju hört förr, att det inte finns en tillräcklig budget. Samtidigt som vissa har både inkomstgaranti, pension och skyhög lön.

De ovanstående exemplen är bara två av flera andra att välja på.

Men vi svenskar är ett förlåtande folk. Självklart grymtas det lite i hushållen men vem orkar lägga ner någon större energi på detta? “De gör ju ändå som de vill”. Men visserligen finns det ju större orättvisor, både inom vårt eget lands gränser och än mer i andra nationer. Men är det så vi ska tänka och nöja oss med det? Det kunde varit värre, ja självklart, men det kan säkert också vara jäkligt mycket bättre, inte sant? Vi borde eftersträva att vara ett föredöme och en nation att vara stolt över men hur ska man kunna vara det när man läser ovanstående rubriker? Dessutom, hur ska man orka med detta när så många styrande verkar vilja köra sitt eget ego-race och vägrar vara ledande föredömen själva?

Jag chattar en hel del i engelsktalande chattrum och när folk frågar mig varifrån jag är brukar jag beskriva Sverige smått tragikomiskt.

“I am from Sweden, the land of Abba, Vodka, moose and a government imported from f***ing Disneyland.”

sv_SESvenska
en_USEnglish sv_SESvenska