Kan du fikonspråket?

Så vad har hänt i världen under natten då? Ja, som de flesta vet vid det här laget så är Libyens diktator Khadaffi/Ghadaffi nu död – och det är bra antar jag – men i övrigt handlar det mycket om politik och politiker i medierna just nu. Partistämmor hit och dit men kanske det blir lite för mycket politik. Själv börjar jag tröttna.

Egentligen började min trötthet redan innan Petzäll (f.d. SD) blev en “politisk vilde” men när jag hörde uttrycket suckade jag högt. För visst är det väl så att de politiska uttrycken är ganska grå, trista och rent av gamla? Just benämningen “politisk vilde” låter mest som ett desperat försök att ge bilden av politik som något småhäftigt och att försöka locka de yngre väljarna. Den genomgående andan i den politiska vokabulären är ganska gammal även om den försöker vara nyskapande. För hur ofta hör vi inte uttryck som “gräsrötter” som för tankarna tillbaka till 70-talet, eller

Även inom polisväsendet används gamla uttryck, såsom “yngling”, “tillbud” och “ändamålsplats” men värst av alla är tydligen unga jurister som mer än gärna använder fikonspråk även om det egentligen inte behövs. Däremot gör sig de äldre, mer luttrade juristerna sig lättare förstådda. Men faktum kvarstår, det är ganska mycket fikon i våra lagböcker. Se exempel i nedanstående lagtext.

2 § En gärning skall, om inte annat är särskilt föreskrivet, anses som brott endast då den begås uppsåtligen.
   Har gärningen begåtts under självförvållat rus eller var gärningsmannen på annat vis genom eget vållande tillfälligt från sina sinnens bruk, skall detta inte föranleda att gärningen inte anses som brott. Lag (1994:458).

En kanske inte helt enkel text att förstå, men samtidigt kan jag förstå de människor i olika yrkesgrupper som envisas med att använda dessa krångliga ord. Jag är ju själv lite av en ordnörd så det kan delvis vara av förtjusningen från det, eller möjligtvis en känsla av tillhörighet.

Psykologen Anna Kåver skriver i sin bok om att dela känslor med andra:

Vårt behov av att dela upplevelser av glädje och kärlek är lika stort som att dela rädsla, sorg och ilska. Forskningen visar att vi, när vi delar med oss av våra positiva känslor, aktiverar liknande positiva känslor hos mottagaren. Detta skapar positiva bindningar mellan de inblandade.

Det verkar väl ganska vettigt, inte sant? Att det inom vissa yrkesgrupper även är en väldigt tuff miljö och det stärker ju tesen att ett leende sprider sig vidare, som ringar på vattnet.

Så med andra ord, advokater, jurister, politiker och polismän får gärna fortsätta med sina fikonspråk så länge de är glada, inte sant? Även om det kan verka enerverande och jobbigt för en utomstående.

Kanske dags att byta namn Leif Smilbersky? 😉

70010cookie-checkKan du fikonspråket?