Som en ballong

För ett år sedan skrev jag om “allt” här på bloggen och det var mitt allra största intresse. Som mest hade jag fem bloggar samtidigt och uppdaterade 5 ggr/dag. Ett heltidsjobb alltså, men jag älskade det.

Men bloggosfären har förändrats sedan dess och likaså viljan och orken att skriva vidare. Visserligen älskar jag fortfarande att skriva men gnistan finns inte där längre. Kanske beror det på att medierna i dagsläget är enbart tråkiga och att det helt enkelt inte finns något kul att skriva om eller som ens inspirerar längre. När man kikar in på Bloggportalen idag så är det mest politiskt snack, om Juholt, SD, Reinfeldt eller kungens senaste snedsprång. Resten tycks vara tips om dieter och mode, katastrofer, död och allmänt ointressant dravel. Eller tidningarnas favoritämne, vädret. Jag är helt enkelt trött på rubriker som i stort sett är samma skit dag ut och dag in och som ska anses vara sensationellt. De senaste månaderna har jag knappt hittat något alls att fördjupa mig i för att det helt enkelt varit ointressant, uttjatat och tröttsamt.

Så min blogg blev som en ballong – det tog tid att blåsa upp den ordentligt, att forma den, att skapa en stil som jag trivdes med – och när konceptet var klart och jag knöt ihop ballongen, ja då började den smygläcka. Kanske det helt enkelt är inspirationen som börjar sina, beroendes på den oinspirerande livsstil jag lever just nu där bakomliggande faktorer påverkar mig i en negativ riktning. Där den ena dagen är den andre lik och att jag helt enkelt är uttråkad. Där en långdragen och personlig konflikt sakta suger all ork ur mig, Jag vet inte. Det känns mest bara otacksamt, speciellt när man gör något väldigt personligt och man inte får någon som helst respons. Men kanske det även kan bero på att andra bloggare bara försvinner. Härliga, roliga bloggar med fantastiska människor bakom som man har lärt känna under en längre period. Vissa finns kvar och kämpar oförtröttligt vidare, medan andra försvinner spårlöst, och det känns väldigt tråkigt. Det är visserligen sant att ingenting varar för evigt, inte ens inom bloggosfären, men vi bör alla ha i åtanke att de flesta av oss är vanliga människor som faktiskt sätter våra tankar och ibland känslor i tryck för att läsas och att få respons. Det är lätt att glömma ibland.

Så just nu pendlar tankarna om hur jag ska göra, inte bara med bloggen utan om en hel del annat. Kanske ska jag lägga ner helt, starta om, nischa mig, för jag saknar hur det var i början då skrivandet gick helt naturligt, då kommentarerna flödade in och var i positiva ordalag. Eller helt enkelt rikta in mig på ett annat slags skrivande i något annat forum som ger mig mer feedback. Jag vet inte, jag är lite vilsen i tankegångarna just nu – och har varit i de här funderingarna några månader nu – men det är just nu som jag sätter dem på pränt. Sedan är det ju en hel del annat i mitt liv just nu som behöver få rätsida men det är ju oftast lättare sagt än gjort.

Fortsättning följer men det känns lite som att det var bättre förr. För ett år sedan 😉

68560cookie-checkSom en ballong