“Vilken sexig 4-åring”

Jepp, en 4-åring med c-kupa och en välformad bakdel, det låter väl läckert? Eller totalt helfel.

En tredje tanke som kanske dyker upp är “crazy amerikans” och det stämmer, åtminstone i den här artikeln där 4-åriga Maddy uppträder på scen utklädd till Dolly Parton och i moralpanikens tecken blir folk förfärade. Countrysångerskan Dolly Parton är väl mest känd för sin generösa klyfta och det är väl därför folk reagerar så kraftigt som de nu har gjort, men om Maddy och hennes mamma hade valt att parodiera någon annan kändis, med andra attribut, hade det knappast blivit ett sådant liv om det.

Originalet

Visst kan man förstå att bröst och rumpa inte alla gånger ska framhävas hos barn, men när det är en parodi kan man väl inte annat än skratta åt det? Hade de klätt ut henne till Fredrik Reinfeldt hade vi skrattat åt den fejkade flinten, eller om det varit Babben som parodierades med sin stora mage hade vi även funnit det lustigt. För på något sätt är det mer okej att driva med överviktiga/feta och tunnhåriga. Men när det gäller andra naturliga former, silikon eller ej, då blir det ramaskri.

Dubbelmoral eller ej, det där var en kul grej och ska väl knappast ses som något mer. å andra sidan har Åsa Erlandson en poäng i det hon skriver om Maddy och hennes mamma. En fyraåring har knappast valt att springa runt med lösbröst och kortkort utan fått de idéerna från vuxna. En fyraåring förstår knappast omvärldens värderingar och dess fördömanden och vill troligtvis mest ha roligt. Vilket hon säkert har på scen där hon får skutta runt och göra både sin mamma och publiken glada. Att vara förälder är säkert inte lätt och vart ska man dra gränsen egentligen för barnets “fria vilja”? Är det mer okej att låta barnet växa upp med barbiedockor, pokemon, våldsamma datorspel eller något annat som kan tänkas forma ett barn till en framtida individ? Det verkar som oavsett hur man gör så är det fel.

Om man nu ska orka lyssna på alla andras mening förstås. Eller helt enkelt låta barnet ha kul.