Det här med inneboende

Ursäkta mig, men jag känner att jag måste skriva det här. För någonstans, långt bak i tankarna, är det faktiskt något som irriterar mig.

Enligt tidningarna är det brist på studentboenden, år efter år, och de skriver uppmaningar till åtminstone boråsarna, att om de har någon typ av boende så vore det en jättefin insats. Själv är jag, som vanligt en hjälpsam själ och dessutom hade det varit jättekul med att både kunna hjälpa någon, samtidigt som det skulle förbättra min livskvalitet. Som vi alla vet har pengar en avgörande roll i ett liv och det hade varit roligt att kunna förena nytta med nöje. Så jag lägger ut en annons på Blocket, dock utan större förhoppningar.

Men kanske suget efter boende är större än vanligt och svaren kommer både snabbt och i mångfald. Fram till nu har jag haft 20 intresserade personer, de flesta studenter såklart, och nästan enbart tjejer eller yngre kvinnor. Helt klart finns det ett stort intresse och så långt är det ju jättebra, eller hur? Jag har till och med stängt av annonsen mellan gångerna då jag kände att det blev för mycket e-mejlande och telefonerande på en gång.

Så jag skriver tillbaka och berättar mer ingående om hur saker och ting är här och hur det fungerar. Jag skickar även en hel del bilder på både lägenhet, interiör, huset och  tvättstugan och där tog det stopp för åtminstone 6 av de sökande. Ni som har följt mig via bloggen ett tag vet att det är grymt fint här och nya upprustningar görs ständigt. Med andra ord lever jag väldigt fint, billigt och välordnat, men som sagt, av okända anledningar får jag inget svar tillbaka.

Det, i sig, är en mindre frustration. Men det som är ännu värre är att man gång på gång ska få nej, och jag tror jag vet varför – jag är kille. I jämlikhetens Sverige, år 2011 så verkar ändå fördomarna finnas kvar, vilket bara är så jäkla tråkigt. Tänk om affärsvärlden fungerade likadant? Det hade varit katastrof och ett jättekliv tillbaka i historien med minst 50 år.

Men okej, det här är bara en misstanke, men det hade inte förvånat mig alls för det var en liknande situation förra gången jag skaffade inneboende. Sedan kan man ju undra hur stort behovet av ett boende egentligen är när det tydligen finns andra alternativ. Visserligen mycket dyrare men tydligen bättre på något sätt. Men sedan ska man komma ihåg att jag upplåter hela mitt hem till en helt främmande, men att jag egentligen inte behöver det. Jag tjänar inte mycket pengar men jag kan helt klart överleva ändå även om det innebär att leva på den yttersta ekonomiska gränsen till att ha ett någorlunda drägligt liv med hyfsad kvalitet.

Sådär, nu har jag skrivit av mig och det känns lite bättre. Jag tycker bara det är så konstigt när behovet är så stort och man ställer upp men det ändå inte funkar. Jag har två andra kandidater så det är ingen större fara men sedan får det räcka. Då har jag åtminstone försökt men vette-sjutton om jag ställer upp en gång till. För mycket jobb!