Jag och Iron Maiden.

1988 var året då jag för första gången hörde iron Maiden och jag köpte mitt allra första kassettband (ja, så gammal är jag) på en Statoil-mack.

Iron Maiden – det omtalade bandet, det mystiska – och vad det skulle visa sig, det hemska bandet. Det räckte med att se på omslaget där deras maskot, Eddie T. Head, var avbildad. Albumet var “Seventh son of a seventh son” där Eddie svävar utan underkropp över något som ser ut som ett hav med isberg, och jag var förväntansfull. I en 13-årings värld var ett så mytomspunnet band något alldeles extra så jag tryckte på play på min freestyle och…blev totalt livrädd.

 [youtube=http://www.youtube.com/watch?v=s5Q_rbs9ul8]

Antagligen var det på grund av min uppväxt där kristendomen spelat en så stor roll att jag trodde fullt ut på demoner, himmel och helvete och djävlar att jag inte kunde sova på hela natten och kassetten, ja den hade jag gömt under sängen i ren skräck över vilka satans makter som skulle besöka mig härnäst då jag hade fallit för frestelsen att faktiskt lyssna på Iron Maiden. Nu skulle Gud straffa mig som hade varit så full av synd och dessutom blivit befläckad av denna ohyggliga musik med dess domedagstexter. Ja, det var tider det!

Men efter en viss tids vänjning vid musiken, Eddie och bandet i sig – eller låt oss kalla det frestelsen – blev jag van. Så än idag samlar jag deras album och jag har en ganska bra bunt faktiskt, dock ej ännu en komplett samling, men 45 cd-skivor (jepp, jag blev lite modernare faktiskt) och några vinylskivor för att vara exakt och man kan nog säga att jag samlar än idag när jag har några pengar över och lusten faller på.

Det hade kanske varit kul att vara på konserten ikväll men det är inte samma sak som för 13 år sedan. De är fortfarande speciella, dock inte en del av kändiskulten, som det sägs men jag vill nog behålla den där magin man hade när man började lyssna på dem. Den är svår att nå tillbaka till men med hjälp av lite “Only the good die young” så börjar man få tillbaka vibbarna och minnet av en sömnlös natt, för länge sedan, med ett monster vid namn Eddie under sängen.

Bildextra och liverapport på GP.

61990cookie-checkJag och Iron Maiden.