Vet ni vad ni snackar om då?

Ni minns väl nyheten att ungdomar hellre vill ha en diktator än en demokrati? Debatten är igång igen, vilket faktiskt förvånar mig.

Först vill jag bara be om ursäkt, både å mina egna vägnars skull som medias eftersom undersökningen gjorde – med enbart 305 stycken unga vuxna. Ett så litet antal intervjuer är ju knappast något att sätta ett så stort fokus på. Möjligtvis kan det vara en ledtråd men man kan knappast säga att de få svaren representerar hela Sveriges unga vuxna. Det är det som gör mig så förvånad att ämnet fortfarande debatteras så hårt.

Hur som helst, debatten pågår fortfarande och har fått stort intresse i media och i Dagens Nyheter kan man idag läsa om hur två professorer och två doktorander från Örebros och Göteborgs universitet beskriver, i ganska långa ordalag, hur svårt det är att mäta popularitet angående demokrati. Enligt andra undersökningar visar det sig att “unga  svenskars stöd för demokrati är grundmurad, vilket ju kan kännas som en tröst.

Det vore olyckligt om den offentliga diskussionen bygger på undersökningar som inte anpassats till svenska förhållanden och där några enstaka procentsatser används för att utmåla en hel medborgargeneration som demokratiskt opålitlig.

 Sedan undrar jag varför alla blir så förförade över att demokratin, mot all förmodan, skulle kunna bytas ut mot något annat. För att nationer byter styrelseskick är inte alls en omöjlighet och faktiskt bara naturligt, för tids nog händer det, hur svårt det än är att tänka sig.

Slutligen undrar jag om samtliga debattörer egentligen vet vad demokrati är. Ibland använder man nämligen vissa ord lite slarvigt utan en tanke på vad de egentligen betyder. Kan det vara så att demokrati är det ultimata, eller finns det fler varianter som faktiskt är bättre?