Nu åker hon ut. Vem blir nästa?

Så var det då äntligen dags för Maud att plocka ihop sina pinaler från kontoret och dra. Flera krävde Mauds avgång, bland annat Centerpartiets ungdomsförbund, vilket man ju får anse som väldigt allvarligt om man inte ens har stöd från sitt undomsförbund, herre jisses. Men denna nyhet står i alla tidningar idag och verkar vara oerhört intressant:

MetroAftonbladetExpressenDagens Nyheter

och i DN står det såhär:

Olofsson ledde ju Centerpartiet till framgång i valet 2006 och blev vice statsminister. Vilken är Maud Olofsson största politiska framgång?

– Centern gick fram i valet 2006 men backade i senaste valet och har legat under fyraprocentspärren i opinionsundersökningarna. Maud Olofsson var den i regeringen som drev Rut-avdraget hårdast så det får väl ses som en framgång.

Märk väl att ordet “väl” finns där, Rut-avdraget som gynnade de med med lite fetar plånböcker än de flesta. Men vad hände med resten av folket? De som levde och fortfarande lever på korvören. När är det deras tur att prioriteras? Det ämnet verkar ligga väldigt långt ner på prioriteringslistan, och inte bara Mauds.

Om vi levde i en värld där allting var möjligt skulle vi redan haft folkvalda politiker med välvilja till sina medmänniskor. Någon som främjar mer än sina egna inkomster, som är villiga att samtala med sina väljare, som uppmärksammar de utsatta och vågar hjälpa till, som går ut i verkligheten och ser den som den faktiskt är. För väljarna som en gång lade sin röst på den som de hoppades kunde göra en skillnad för just dem och inte motsatsen. Som inte låter höjdare göra vad som helst och som faktiskt ser den lilla, enkla människan. Ska det vara så förbannat svårt?

www.sweden.gov kan man läsa att:

I och med att den allmänna rösträtten infördes i Sverige 1921 myndigförklarades också kvinnorna. Sent – sist i Norden – bröts därmed en sista fördämning mot att diskvalificera somliga medborgare att ta del i beslut som i högsta grad berör dem själva. Och framför allt efter andra världskriget, framstår demokratin som den slutliga segraren över andra idéer om hur det svenska politiska livet bör organiseras. Men först 1951 säkrades religionsfriheten också formellt.

1974 års regeringsform bekräftade det nya samhällsskick som vuxit fram: “All offentlig makt i Sverige utgår från folket. Den svenska folkstyrelsen bygger på fri åsiktsbildning och på allmän och lika rösträtt. Den förverkligas genom ett representativt och parlamentariskt statsskick och genom kommunal självstyrelse.” (Regeringsformen 1:1)

Frågan är varför det känns så långt borta? Kanske en ny generation bakom skrivborden kan ändra på det?

Obs: Jag tror inte på vare sig tomten, påskharen eller tandfen. Däremot tror jag på en bättre framtid, för det måste jag.

Läs även underbara Kajsa-Lisas inlägg om det här. Hon är fenomenal när det gäller Maud! 😉

59830cookie-checkNu åker hon ut. Vem blir nästa?