Fattiga och rika barn

Det debatteras mycket om barnfattigdomen just nu, hur problemet ska lösas och hur bidragen bara gynnar de rika. De hjärtgripande historierna avlöper varandra.

Visst håller jag med om att det måste kännas tungt för barnen när de inte kan följa med på barnens enklaste aktiviteter, på grund av föräldrarnas ekonomi, och likaså hur jobbigt det kan kännas för en förälder som knappt har mat för egen mun. Men så funderar jag på en speciell sak…

I en av artiklarna står det att man borde anordna läger och utflykter för de fattiga barnen – något som jag undrar om det verkligen är en så bra grej att göra.

Om ni kanske minns debatten om elitskolorna som skulle startas i Sverige, där duktiga barn skulle få umgås med lika barn så att de inte skulle störas av ett lägre tempo i skolan. Det var ju ren särbehandling, till folkets ilska, men det är väl likadant denna gång, men åt andra hållet? Hasse och Frasse firar sommarlov i skärgården men lille Kalle fick spendera sommaren i ett speciellt läger för fattiga.

Å andra sidan kanske det inte gör något om man blir utpekad som fattiglapp i dagens samhälle, då vi börjar vänja oss vid klassklyftor, tandvård som lyx och slaveriarbete inom kommunala instanser. Det är liksom accepterat och helt okej att inte kunna utnyttja RUT eller ROT, panta varenda burk man får ögonen på, att spela roulette med sin hälsa och att driva en blogg som recenserar lågprisprodukter.

Aftonbladets Kristina Edblom och Andreas Bardell frågar via sin blogg, statsminister Reinfeldt om han inte skäms över att 200.000 barn är fattiga i dagens Sverige. Läs intervjun här.