Dikt om fel på tekniken

Det var en gång en man, välutrustad som få.
Apparaten han en dag i golvet plötsligt tappade.
Kvinnfolket i bygden blev som förtappade
och undrade, hur ska vi den nu någonsin få att stå?

Mannen tröstade och lovade dem alla dyrt
att läget trots allt inte var så pyrt.
Via Hobbex i lilla Borås hade han funnit ett kit,
som säkert fixar allt, ja kors i taket och holy shit!

Han sa högt, “om jag kletar lite och smörjer på toppen…”
och kvinnfolket blev helt till sig och tjoade både högt och glatt.
De trodde såklart att han ämnade sin trotjänare snoppen.
Nej, utbrast mannen, apparaten jag menade är betydligt mer platt.

Dock i sanning lika tekniskt fulländad som jag i mina intima akter,
och den följer mig för att schemalägga mina kvinnojakter.
Men till syvene och sist, så är det lite trist.
Det gäller ej min kvist utan min iPhone, javisst.