Diktatur något för Sverige?

Dagens toppnyhet tycks vara att var fjärde ung svensk tycker att det vore ”ganska eller mycket bra” om Sverige var odemokratiskt och styrdes av en stark, diktatorisk ledare. De kan även tänka sig att sälja sin röst vid val och att byta parti för en mindre summa pengar.

Jag är faktiskt inte så förvånad, det var egentligen bara en tidsfråga, men visst håller jag med om att det är ganska chockerande att läsa artikeln. Vi pratar ju trots allt om nästa generations väljare.

Men som sagt, inte så konstigt. Kanske det är dags nu igen att byta styrelseskick i Sverige, för det har inte alltid varit demokrati här även om vi inte tänker så mycket på det och kanske tar det för givet. Demokrati, självklart – finns det något annat? Att sedan så många människor blir förskräckta är helt naturligt. Vi vet ju inte om något annat och andra alternativ än demokrati känns främmande och skrämmande. Åter igen, helt naturligt. Kanske vi svenskar har blivit trötta på svikande, folkvalda politiker och det är därför som de unga tycker att ett annat statsskick vore lämpligare?

Rösta på mig, annars jevvlar…

Men diktatur låter lite väl bryskt. Risken för egocentriska handlingar som gynnar ledaren själv är ju överhängande och det är ju välkänt att makten korrumperar oavsett hur godhjärtade ens ambitioner är från början. Chansen att en frälsare skulle dyka upp från ingenstans som dessutom är immun mot fusk, mygel och mutor eller egenintressen i pengatecknens anda lär ju bli väldigt, om inte omöjligt svårt att hitta.

Men varför inte gå tillbaka till den ursprungliga formen av demokrati? Den som grekerna hade i slutet av 500-talet före kristus. En demokrati där folket får vara med både i beslutsfattande och det politiska livet. Med andra ord, avskaffa den representativa demokratin och inför en mer direkt form av demokrati.

Diktatur? Njae, helst inte. Vem vet vilken dåre som kommer sitta där? Ushiamej.

 Karikatyr från ecofrenglobal.blog.com
57920cookie-checkDiktatur något för Sverige?