Det förbjudna inlägget

Kanske till mångas förvåning måste jag nog erkänna att jag censuerar min blogg ganska hårt. Mest för andras skull.

Vissa människor skriver om precis allt. De skyr heller inte att visa upp sig på alla möjliga sätt. Helt ogenerat och oblygt. Det är helt okej för dem men de får ju vara beredda på konsekvenserna. Hamnar det en gång på internet så kommer det alltid att finnas där och kanske kommer det att dyka upp olämpligt material i framtiden.

Men det är inte sådana saker jag är rädd för. Allt jag har skrivit hittills kan jag stå för. Visst kan det hända att jag ändrar uppfattning med åren men de grundläggande värderingarna har alltid funnits inom mig och kommer nog alltid att så göra. Det är inget jag skäms över, snarare tvärtom. Jag är stolt över att ha sunda värderingar, ett varmt hjärta, förmågan att lyssna och försöka förstå och att alltid försöka vara till hjälp för en medmänniska. En nära vän eller total främling spelar ingen roll. Alla de sakerna hoppas jag att jag har gett en bild av genom mitt skrivande.

Men sedan finns det saker som inte bör presenteras för en publik utan ska helst hållas i mörkret, eller åtminstone stanna enbart som en tanke. Då menar jag inte de vanliga sakerna, som personers namn, pinsamma saker om sina släktingar och liknande, utan andra, tyngre saker. Saker som skulle kunna skaka din uppfattning om de mest grundläggande saker här i livet. Saker som skulle rasera dina värderingar, stampa på dem och totalt ändra din personlighet och sätt att se på livet i sin helhet. Det skulle med lätthet ändra hela ditt sätt att leva.

De här sakerna har jag funderat på nu i några månader. Jag har saker kvar att skriva men jag känner att tiden inte ännu är mogen för den sortens texter jag har i åtanke. Upplägget får mogna ett tag till innan det ska skrivas på allvar, då sanningar ska fram, totalt ohämmat och med blind rättvisa. Kanske i ett annat forum än en blogg men jag är övertygad om att tiden kommer. Kanske förr än jag själv anar.