Hur man knäcker en mobbare – eller hans ben.

Casey Heynes,16 år och hur han tystade en mobbare är nätets stora snackis just nu och har väckt debatten om mobbing. Jättebra agerat,säger de flesta medan andra är mer försiktiga och tycker att det aldrig skulle ha gått såhär långt och att de vuxna skulle tagit sitt ansvar.

Själv såg jag klippet för några dagar sedan och har läst det mesta angående just Casey Heynes och vad som har inträffat. Casey hade varit mobbad i flera år innan det här hände och den här killen, Ritchard Gale som den här gången fick bägaren att rinna över, åkte på stordäng. Han flyger i marken med en smäll, en så kallad body slam och stapplar därifrån. I en intervju säger hans mamma att det var rätt åt honom som behandlade Casey så, men samtidigt säger hon att det är väldigt jobbigt att det här har fått sådan publicitet och att hennes son har fått en sådan våg av människor emot sig, som uttrycker sin avsky mot mobbare.

Själv tycker jag att Casey gjorde rätt som med en enda kraftig markering visade att nu fick det vara nog, och jag hoppas att det räcker med detta nu och att han får vara ifred. Att han har satt sig i respekt. Han stannade inte kvar och fortsatte slå eller sparka, han gjorde bara sin markering och gick därifrån. Samtidigt undrar jag vad följderna blir för Ritchard. Kommer han gå i flera år och grunna på det hr för att slutligen göra något drastiskt och förödande? Vad blir konsekvenserna av att han fått ett sådant masshat från miljontals människor, världen över? Det lär ju knappast mynna ut i något bra. Dessutom undrar jag hur vuxna människor är funtade när de skäller på en tolvårig pojke, kallar honom saker och till och med hotar honom. Han är ju trots allt bara ett barn som inte förstår bättre.

Men ändå, bra för Casey att han markerade vart tålamodet tog slut. Än en gång hoppas jag att han får det lättare nu när han blivit känd för en sådan grej och att debatten har tagit ny fart är ju hur bra som helst. Han anses nu som en hjälte och det trycks till och med t-shirts på grund av filmklippet. Men visst är det väl så att ju äldre vi blir, desto mindre kontakt får vi med barnasinnet och våra obehagliga minnen bleknar med tiden. Kanske vi förtränger vår tuffa barndom med allt vad det innebar och innerst inne kanske vi tänker att dagens ungar har det för lätt – att de också minsann ska få smaka på lite tuffa tag – för det är så man stärker en karaktär?

Casey Haynes – taking care of business.

Läs mer på Aftonbladet och Dagens Nyheter.