Stackars Gadaffi, nu kommer svenskarna(?)

Tala om att ha världen emot sig. Just nu går franska styrkor och stridsflyg in i Benghazi, Norge har skickat 6 stridsflyg och hela träckan mellan Gibraltar och Grekland står stridsflyg uppradade, väntandes på klartecken från militäralliansens ledare. Det hela är en maktdemonstration av stora mått och man blir imponerad över vilket oerhört stort projekt det här är där politiska ledare och nationer arbetar mot samma mål. Att störta Gadaffi.

Men vad gör Sverige då? Eller ska vi ens vara med?

Utrikesminister Carl Bildt säger till Tv 4 att “det är klart vi kommer medverka på ett eller annat sätt, men det är oklart hur.” Vidare säger han att vi väntar på information om hur det ser ut i Benghazi.

Kära Carl Bildt, jag antar att det ser bra ut, med tanke på vad media rapporterar. Hur vädret är, det vet jag dessvärre inte, men med alla de stridsflyg som har skickats dit lär det inte finnas speciellt mycket luftrum kvar åt de svenska piloterna, som jag antar att ni har väntandes i beredskap. Självklart ska vi skicka dit svenska stridsflygplan för att åtminstone markera att vi inte är flata och fega och att vi faktiskt är ett land att räkna med när situationen är svår.

Svenska försvaret utbildar sig och tränar sig, inte för att få en trivsam motionsrunda utmed småromantiska promenadstråk. De gör det för att kunna rycka in vid behov och om vi förbi ser det, vad är det i så fall för vits att ha ett flygvapen alls? Självklart ska vi skicka styrkor för att motarbeta och sätta hårdare press på Gadaffi, men varför tar det en sådan jäkla tid?

Blir man soldat eller pilot så vet man vad man ger sig in på och vilka risker det kan innebära. Att vi ens frågar oss om vi ska skicka svenska trupper är ju rent löjligt.

Bild från petterssons.bloggsida.se