Att bara förstå.

En sommaräng framåt kvällen.
Bara en koltrast gör sig påmind.
Inte ens den porlande bäcken vill störa friden.
Där, i det stora ögonblickets allra ödmjukaste stund av lycka och frid – är vi.
På en röd filt bredvid varandra, mitt i universum stirrar vi upp i det oändliga och vi förstår,
Och det är det som är så underbart.