Pälsmössan är här igen.

Egentligen är det ingen nyhet. För om en träbock som jag som inte bryr mig ett skit om mode ändå vetat i minst en månad att päls är mode så…

Men det är ganska intressant det här fenomenet. Flertalet modebloggare har åtminstone förr påstått sig vara emot päls, djurplågeri och tester på djur. Men nu när det blev mode igen, ja då ska de ha äkta vara och sviker sina egan ideal. Faschinerande hur svaga och lätta offer en del människor är. Lite som Pavlovs hundar, om vi nu ska dra in psykologi i sammanhanget.

Djurens Rätt har uttalat sig om det här och anser att det bara är hjärtlösa människor som vill bära päls. Själv undrar jag om det verkligen är sant. Men samtidigt får jag nog hålla med den läsare som i debatten sa att det är “osmakligt att bära likdelar på huvudet” för det är ju faktiskt det som vissa människor gör. Dock händer detta än idag, år 2011, där upplysta människor fortfarande prisar ett mode so var populärt under stenåldern.

Problemet är att vi idag har en sådan distans till vad som egentligen sker med djuren. När vi går genom shoppingcentret med trivsam grönska mellan butikerna, en liten fontän som är så vacker och nybonade golv – då är vi så oerhört långt borta från blodstänkta slakthusgolv, från avlivningar medelst bultpistol i pannan eller elstavar i både mun och anus på helt oskyldiga djur. Allt för att vissa ska kunna gå gatan fram iklädd päls av finaste kvalitet och märke.

Men om vi för situationen närmare vår egen verklighet, då blir det mer påtagligt, inte sant? Om vi skulle göra samma sak med söta hundvalpar eller katter, hade vissa människor älskat päls lika mycket då? Tillåt mig tvivla.

“-Jag och mina syskon slutar gärna leka för att bli en pälsmössa åt dig mamma.
Allt för att göra dig glad”

 Bild från ebaumsworld.com. Inspirerad av CC.

45720cookie-checkPälsmössan är här igen.