Kvällsmusik, Iron Maiden – Wasting love

Dag 5 av min maiden-vecka.

[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=jgLPF3t9TUs]

Tack Tild för att du påminde mig om den här odödliga klassikern med maiden 🙂

Klockan är över 22 och det är dags för mitt sista inlägg för idag. En epilog. En sammanfattning av dagen. En önskan om en god natt för alla.

Men dagen har varit ganska bra ändå. Jag var ju på rehab-tjosan-intervju idag och fick svara på en massa frågor om min egen självskattning, alltså hur jag ser på mig själv och mitt liv. Allt gick jättebra och jag tyckte jag kunde ge bra svar på det mesta men det märkliga var avslutningen på intervjun.

Arbetsterapeuten sade som avslutning att av döma av mina svar och mitt sätt att vara så var detta inte alls bilden de hade fått av mig. Jag frågade hur hon menade och fick då vet att det i en annan, äldre utredning och remiss, stod att jag “har svårt att vara social och är svår att jobba med och gärna hamnade i konflikter”. När jag hörde detta blev jag helt paff och nästan mållös. Hur sjutton kan de ha fått en så skev bild av mig, jag som älskar att prata och diskutera med olika mäniskor och aldrig vet när jag ska hålla tyst. Så jag frågade varifrån de hade fått den informationen och då visade det sig att det var en utredningsläkare på den lokala vårdcentralen som hade gett det nedlåtande uttalandet.

Där kom förklaringen. Det var kvinnan jag hade träffat för länge sedan, under 10 minuter och som bara ville vinka förbi mig som helt frisk. Det var henne som arbetsförmedlingen hade försökt kontakta hur länge som helst utan resultat och det var hennes utlåtande som satte mig på fortsatt utredning. Hur kan man göra så? Att vara tydligt skeptisk så fort man visar sig, ställa några få frågor och sedan avfärda en person utan att egentligen ta sig tid? Det finns bara ett ord för sådana människor: Arrogans! Det finns säkert flera, mindre smickrande ord för henne, men jag låter bli.

Först blev jag ställd, sedan förbannad, sedan härligt hämndlysten för det är meningen att hon, mina utredare och folket från arbetsförmedlingen ska vara med vid en träff och då ska det frågasd hur sjutton hon kunde skriva sådana saker om mig. Den träffen ser jag verkligen fram emot och jag skrattar vid bara tanken – precis som alla andra jag har berättat detta för under dagen 🙂

Nåja, nog tjatat om detta nu. Nu är det fredag, vilket betyder en lagom mängd b-vitamin, datorspel och lagom softande, eller hur?

Ni får ha en skön kväll och sedan sova så gott så ses vi i morgon igen. Sayonara, auf wiedersehen, ciao och bye bye – ta hand om er my fellow bloggerz! 🙂

Bild från hoffnet.se
44530cookie-checkKvällsmusik, Iron Maiden – Wasting love