Stackars Marcus Birro gör rätt.

Så drar han då, till Rom, för att han fick nog.

Jag minns inte exakt hur jag först fick reda på vem han är men det var i samband med bråket Schulman – Birro. Det var väl så att lilla Alex hade varit elak och kastat sand på Marcus, eller nåt, och det var många som tyckte synd om Marcus – inklusive mig själv.

Men så gick tiden. Jag fortsatte ogilla Alex Schulman, pretto-gosse nummer 1, och gör så än idag men så hände något med min attityd gentemot Marcus. Efter deras bråk hamnade Marcus alltmer i rampljuset och under en tid så fanns han med överallt. Möjligtvis var det så att dessa gossar hade hållit varandra om ryggen ändå, trots alla elakheter som skrevs? Det sägs ju att all publicitet är bra publicitet, och att syns man inte så finns man inte. Så möjligheten finns ju att det hela var ett PR-stunt, kompisar emellan.

Ännu mer tid gick och jag märkte, sakta men säkert, att varje gång Marcus Birro syntes eller hördes någonstans, ja då hade något hänt honom och alla skulle tycka synd om honom. Eller som han själv uttryckte sig nyligen, att han är en jäkla lipsill. Och detta är ju inget bra i en mediakultur som är väldigt tuff och det ibland verkar som att den som är elakast får mest poäng. Men det blir ganska tröttsamt att få samma grej serverad gång på gång på gång på… För alltid var det samma sak, att det var synd om Marcus Birro. Det blev helt enkelt tråkigt.

Men jag bör nog poängtera, att bara för att man är tråkig eller har en sådan image så fort man syns i media, så betyder det inte att man är en dålig person. Jag tror snarare tvärtom, att Marcus är en vänlig och varm själ innerst inne och så till den milda grad att han helt enkelt inte passar i media-Sverige där vi har ganska tuff humor. Se bara på den typen av komik som används i bland annat Parlamentet, Ballar av Stål eller Roast på Berns där det går ut på att vara antingen häcklande, provocerande eller rått hjärtlig.

Marcus Birro kan kalla sig själv för lipsill eller vad han vill, och det finns säkert människor som kan hålla med om detta, men han kommer nog göra mer nytta i Rom. Kanske han kan finna friden där och utveckla sitt skrivande, sin poetiska sida i ett varmare och hjärtligare land där människor behandlar varandra med mer respekt och mer som medmänniskor. Inte i Sverige där man får poäng om man kallar någon för vulgära saker. För jag tror han har ett stort, varm och blödigt hjärta och en poetisk själ, som lätt smulas sönder i en rå omgivning. Jag var själv där för många år sedan.

Lycka till Marcus, hoppas du passar bättre in i Rom. Du gör nog rätt i att flytta innan även ditt hjärta blir till sten.

Foto: Nils Petter Nilsson/Scanpix.
43160cookie-checkStackars Marcus Birro gör rätt.