Jag börjar få nog av Sverige

Ursäkta, men jag måste få gnälla lite och det gör jag ju inte så ofta, men det senaste året elller så har jag funderat mer o mer på detta. Att flytta till ett annat land alltså.

Brorsan var här på besök för en stund sedan och han nämnde det också, att det måste finnas något annat land någonstans med bättre villkor, mer rättvisa, kanske varmare väder och annat som gör det lättare att leva. Kanske man måste ge upp vissa saker men vad gör det om man trivs över lag med resten av livet? Sverige kan med andra ord inte vara bästa landet i världen att bo i, eller hur?

Visst, det är klart, det är ju här man har alla bekanta, vänner, släkt osv….som man ändå inte träffar speciellt ofta. Inte jag iaf. Släkten bor inte alls långt bort men jag har inte träffat någon av dem på något år nu, eller mer. Vänner har man ju några stycken och det är väl där det skulle kännas mest, att inte få se dem när man vill ta en fika eller så men å andra sidan…jag ska fundera på hur jag löser det problemet!

Men när man ser sig omkring, vad har vi här egentligen?

  • Vi har vårt kära FRA som kan avlyssna oss och läsa vår internettrafik.
  • En påtvingad tv-licens där utbudet är lägre än botten.
  • En tågtrafik som inte fungerar så fort det kommer lite snö.
  • Bemanningsföretag som använder människor precis hur de vill.
  • Ett system som nekar högkvalitativ arbetskraft då de inte har genomgått samma utbildningar som alla andra svenskar.
  • En försäkringskassa med bättre (?) läkare än sjukvården självt.
  • En snöröjning som alltid är utan pengar.
  • Ett företagsklimat som skattar arbetsgivare till ruinens brant.
  • En äldreomsorg som prioriterar djupfryst mikromat.
  • Ett samhälle som dyrkar skandaler, den som är snygg, stora bröst, ytlighet, sex och har IQ under 20.
  • Ett främlingsfientligt parti i regeringen.
  • Ett samhälle där våldet och våldtäkterna verkar öka och kvinnorna oftast blir dömda utöver vad de var klädda i då dådet inträffade.
  • Vården blir sämre och sämre.
  • Vi har ett kungahus som har skumheter för sig samtidigt som de kostar miljoner i skattepengar varje år.
  • Vi ska numera tjäna pengar på att ange varandra – i hälsans namn.
  • En oerhört feg politik när det kommer till integration, främlingsfientlighet, rasism och ingen vill ens föra det på tal.
  • Ett samhälle där svenska traditioner ska anpassas för att passa alla och inte sticka i ögonen på andra nationaliteter.
  • Slit-och-släng-mentalitet även om vi ska vara schyssta mot miljön.
  • Vi har ett pensionssytem som liknar Bingolotto.
  • Politiker som bara lyssnar på oss när det passar dem, mao vart tredje år eller så.
  • En väldigt skenhelig jämlikhet både mellan ras, samhällsskikt och kön.
  • Klyftorna mellan rika och fattiga ökar.

Listan kan göras hur lång som helst men det där är de punkter som jag kommer på just nu och som retar mig mest.

Jag kräver inte mycket, bara mat, insulin kunde vara bra, lite medmänsklighet och empati, kanske lite rättvisa i samhället där man inte blir misstänkt för saker man aldrig ens har funderat över. Kanske ett modem med telefonlinje för modemuppkoppling så man kan fortsätta blogga. Värme i elementen. Mat kunde vara bra. Och ett jobb där man får chans att visa vad man kan prestera. Och en schysst lön. Kanske ett sexpack folköl till helgen. Men med andra ord, jag är inte så jäkla stolt över Sverige längre – åtminstone inte så mycket som jag skulle kunna vara.

Eller kanske mina krav är för höga? Någon som har något bra tips? Så slipper ni ha mig klagandes.

Läs även “5000 kastas ut ur systemet” och om Filip, handikappad som tvingas ut i arbetslivet och hurra sedan för Sverige om du kan.