Varför avskyr vi vissa människor?

Märk väl, jag använder ordet “avskyr” och inte “hatar”. Anledningen är att jag anser det vara en stor skillnad på ordens betydelse.

Kanske det bara är jag som inte använder ordet hata, och om jag gör det så är det i så fall av misstag. Visst kan det finnas skäl att hata men det är också ett så starkt ord som man inte bör slösa med. Jag skulle kunna säga att jag hatar att jag har diabetes, men det gör jag inte. För jag har den insikten att min diabetes har format mig till den ödmjuka och empatiska människa som jag är idag. Vissa dagar kan jag möjligtvis ogilla det, men inte hata.

Men jag kom bort ifrån ämnet nu – varför avskyr vi vissa människor?

Förr, när mitt sockerläge var konstant högt kunde jag på ett sätt vara oemottaglig för känslosvall och skiftade nästan aldrig i humöret och dessutom kunde jag acceptera alla typer av människor. Idag när sockret är på mer normala nivåer (jag tror iaf att det är vad det beror på) så kan jag komma att tycka illa om vissa människor, vilket ofta senare också visar sig ha varit rätt reaktion.

Ta t. ex. Elisabet Höglund. Hon är säkert världens trevligaste och gulligaste även om jag störs oerhört av hennes sätt. Speciellt när hon intervjuar människor, ställer sina frågor men inte lyssnar på svaren utan bara kör med sitt “mmm” hela tiden. Sedan vet ju inte jag hur hon är privat, när kamerorna är avstängda men till mig har hon levererat en image som jag helt enkelt blir irriterad på.

Eller Björn Ranelid. Jag har knappt sett honom men hans sätt och frisyr gör honom, i mina ögon åtminstone, väldigt svår att gilla.

Eller praktexemplet, karaktären George Costanza i Seinfeldt som jag knappt tål att se på för att han är så plågsamt pinsam. Visst, han är ju visserligen en påhittad karaktär i ett humorprogram, men att se honom göra bort sig gång på gång och dessutom vara så obotligt feg samtidigt som han har en usel syn på relationer gör mig bara irriterad på mig själv som inte zappar förbi honom.

Men varför är det såhär? Egentligen är människor oftast som de är, helt naturligt, och kan kanske inte göra något åt det. Hur kommer det sig att man ibland träffar nya människor som man helt enkelt inte gillar och man kan inte precisera varför? Det bara är så.

Någon som har en förklaring? Så att jag kan bli en bättre människa 🙂

Bilder från expressen.se och leedberg.com